Sydsvenskan rapporterar att åklagaren nu beslutat att inte väcka åtal mot de ordningsvakter som brottade ner och höll kvar en pojke på Malmö centralstation tidigare i våras.

Efter att en videoupptagning på händelsen publicerats växte debatten på internet. Många människor protesterade mot ordningsvaktens “övervåld” och flera barnrättsexperter fördömde agerandet.

Nu lägger alltså åklagaren ned åtalet och säger följande till Sydsvenskan:

– Det är min samlade bedömning av allt material. Vi har gjort en förundersökning som innehåller en hel del förhör och annat material också i form av övervakningsfilmer. Jag har gjort den bedömningen att sammantaget finns det inte anledning att anta att brott som hör under allmän åtal förekommit. Det vill säga att ordningsvakterna hade rätt att göra det här ingripandet.

Hur kan då vakterna ha rätt att göra detta?

• Även om ingripandet rent objektivt uppfyller kriterierna för exempelvis misshandel finns det ett antal tänkbara faktorer som gör att gärningen anses godtagbar. Detta är en grundläggande princip enligt straffrätten – att objektivt otillåtna gärningar – därför att det finns omständigheter som motiverar gärningen. Det kanske mest uppenbara exemplet är nödvärnsrätten. Om någon i nödvärn dödar någon annan rör det sig rent objektivt om ett mord, men lagstiftningen och rättsväsendet anser att detta inte ska klassas som mord eftersom det finns en så kallas rättfärdigande omständighet.

• I fallet kan det tänkas att två olika rättfärdigande omständigheter kan åberopas. Dels har poliser och ordningsvakter rätt att bruka våld enligt 10 § polislagen. Detta brukar kallas för våldsmonopolet. Våldsanvändningen är noga reglerad och måste ha ett godtagbart syfte, exempelvis att avvärja brott, förhindra störning av den allmänna ordningen eller omhänderta någon som enligt annan lagstiftning skall omhändertas. Det är med stöd i denna regel som poliser, om situationen så kräver, får tillgripa våld för att kunna gripa misstänka brottslingar.

• I det aktuella fallet fanns beslut om att pojkarna skulle omhändertas. Ordningsvakterna har därmed följt sin förmans order. Ordern sa pojkarna skulle hållas kvar på platsen och om ordningsvakterna hade vägrat order hade detta kunnat innebära tjänstefel. Detta medför att man på grund av förmans order kan ansvarsbefrias från vissa gärningar som ryms inom ramen för ordern. Detta blir tydligt i exempelvis militära sammanhang där en officer beordrar en soldat att göra en viss handling gör att soldaten i fråga inte kan hållas ansvarig för att ha följt order.

OBS! Det framgår inte av Sydsvenskans artikel vad åklagaren har baserat sitt beslut på, men ovanstående resonemang är tänkbara beslutsgrunder.

Foto: Johan Nilsson/TT

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se