Många känner till Högsta domstolen, men få icke-jurister och icke-statsvetare har koll på vad HD egentligen sysslar med och vilken roll HD har i det svenska samhället.
Allmänt om HD
Högsta domstolen prövar inte alla slags mål. Det finns en Högsta förvaltningsdomstol, som motsvarar HD inom skatterätt, ärenden om tvångsvård och tvångsomhändertagande, miljörätt och andra förvaltningsfrågor. Dessutom finns ett antal specialdomstolar som har sina egna specialområden. Arbetsdomstolen dömer i arbetsrätt, Marknadsdomstolen inom konkurrensrätt och marknadsföringsrätt, Mark- och miljööverdomstolen i plan- och byggfrågor, exempelvis.
HD är alltså högsta instans inom straffrätt och civilrätt. HD:s roll är inte att pröva alla avgöranden. De flesta mål stannar efter tingsrätten, eller möjligen efter hovrätten. HD ska bara meddela prövningstillstånd om det finns prejudikatskäl, eller möjligen andra mycket speciella omständigheter. Högsta domstolen får in cirka 5 100 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka 140 av dem får prövningstillstånd.
Prejudikatskäl innebär att rättsläget är oklart i en viss fråga som aktualiseras i det överklagade målet. Ta ett brottmål, till exempel. Det kan då handla om bevisvärdering, en oklar brottsrubricering, en gränsdragning mellan grovt brott och normalgraden, eller en påföljdsfråga. I vissa fall kan det alltså vara så att skuldfrågan redan är klar – den tilltalade kommer dömas. Frågan är bara om det ska bli fängelse eller inte.
När HD släpper upp ett mål är det alltså i syfte att skapa ett prejudikat – en dom som vägleder Sveriges domstolar inför nya, liknande mål.
HD består av 16 domare som kallas justitieråd. Även Högsta förvaltningsdomstolen består av 16 justitieråd. HD är uppdelad på två fristående avdelningar, med sju justitieråd på varje avdelning. Två justitieråd sitter alltid i tjänstgöring i Lagrådet.
HD har några andra uppgifter också gällande exempelvis resning eller processuella frågor, men vi utelämnar dessa här.
HD:s konstitutionella roll
I Sverige tillämpar vi inte Montesquieus maktdelningslära. Istället är det riksdagen som står överst.
Detta kommer till uttryck genom att riksdagen stiftar lagar som inte någon annan instans kan åsidosätta. Utöver lagarna är lagstiftningens förarbeten (utredningar, propositioner och utskottsbetänkanden) de tyngsta rättskällorna. Detta gäller i synnerhet inom offentlig rätt, såsom straffrätt.
I USA kan Supreme Court stoppa lagstiftning. Det kan alltså inte HD göra. HD är inte heller någon författningsdomstol. HD och andra domstolar och myndigheter kan däremot välja att inte tillämpa en viss lag om man anser att lagregeln strider mot grundlag eller mot andra överordnade regler (exempelvis EU-rätt).
Så skedde för något år sedan, när EU-domstolen underkände den svenska modellen med dels skattetillägg och dels böter/fängelsestraff för den som fuskat med skatten. Detta ansåg EU-domstolen stred mot förbudet mot dubbelbestraffning (ne bis in idem).
I det läget valde HD alltså att döma i strid med svensk lag.
Vissa rättsområden är mer förbehållna lagstiftaren (riksdag och regering) än andra. Inom skadeståndsrätten styrs reglerna nästan uteslutande av HD:s praxis.
Man kan därför något förenklat säga att HD ska fylla ut de luckor som lagstiftningen lämnar. Det går helt enkelt inte att stifta lagar som täcker in alla hypotetiska situationer.
Kritiken mot HD
Den kritik som riktats mot HD under de senaste åren handlar i grunden om att HD börjat ”fylla ut” lite väl mycket i förhållande till riksdagens lagstiftningsarbete. Ett sådant exempel var när politikerna ville höja straffen för narkotikabrott, men att HD istället genom ett prejudikat ändrade om påföljdsreglerna för narkotikabrott så att effekten snarare blev den motsatta.
Dåvarande justitieminister Beatrice Ask (M) röt till mot HD:s agerande – läs debattartikeln här.
Justierådet Stefan Lindskog svarade justitieministern på ett ovanligt kritiskt sätt – läs svaret här.
De som försvarar HDs utvidgade makt – om man kan kalla det så – menar att det är en naturlig konsekvens av att Sverige är medlemmar i EU och Europarådet (som sköter Europadomstolen). EU-rätten går före svensk lag och Europadomstolens avgöranden gällande mänskliga rättigheter är bindande för Sverige. Dessutom är Europakonventionen svensk lag – och det är endast Europadomstolen som slutligt prövar Europakonventionens tillämpning.
Allt detta har skett under de senaste 20 åren. Det gör att den ursprungliga konstitutionella rollen som HD har haft kanske inte är helt fungerande i dagens rättssystem. Vissa menar att HD på sätt och vis har blivit en författningsdomstol.
Det som i praktiken sker kan exempelvis vara att EU stiftar en förordning eller ett direktiv som Sverige alltså måste följa. Riksdagen hinner dock inte instifta EU-reglerna i det svenska systemet, men ändå är Sverige tvungen att tillämpa dem. Då har HD inget annat val än att kliva in och genomföra förändringen i sin praxis, trots att det kanske egentligen borde ha gjorts genom lagstiftning.
Ungefär så (inte ordagrant) beskrev HD:s nya ordförande Stefan Lindskog situationen i Ekots Lördagsintervju i november 2015 – lyssna här.
Vår systersida, Dagens Juridik, hade nyligen en webb-tv-diskussion mellan tre framstående svenska jurister gällande Högsta domstolens påstådda ”aktivism” – titta här.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
