Åklagaren har lagt ner två förundersökningar om sexuella övergrepp, men en psykolog har vittnat om att pojkens uppgifter är “genuina och inte inlärda”. Pappan förlorar nu därför en vårdnads- och umgängestvist mot pojkens mamma.
Mannen och kvinnan har tillsammans en son som idag är sju år gammal och som de hade tidigare gemensam vårdnad om. När pojken var två år fick han diagnosen autism och han har sedan dess fått behandling för sin funktionsnedsättning.
I september år 2011 flyttade mamman och sonen ifrån pappan – först till ett så kallat skyddat kvinnoboende och senare till en lägenhet i Stockholmstrakten. Socialtjänsten gjorde en utredning av situationen och kom då fram till att det inte fanns behov av insatser från socialtjänstens sida.
I oktober år 2011 vände sig mamman till Södertörns tingsrätt och begärde att hon skulle få ensam vårdnad om sonen. Orsaken var att hon ansåg att pappan var olämplig som vårdnadshavare och för att han enligt henne hade utsatt sonen för sexuella övergrepp.
Pappan bestred kvinnans yrkande och begärde att sonen skulle få ha fortsatt umgänge med honom.
Tingsrätten konstaterade att båda de polisanmälningar som gjorts mot pappan om påstådda sexuella övergrepp aldrig hade resulterat i åtal utan i stället lagts ned av åklagare.
Rätten anförde dock även att det aktuella målet inte var ett brottmål – som går ut på att ta ställning till om påstådda sexuella övergrepp förekommit eller inte – utan att tingsrätten endast utifrån den utredning som presenterats ska ta ställning till om det finns en risk för att barnet kan fara illa. Det behöver alltså inte vara klarlagt om övergrepp har inträffat eller inte i rättslig mening.
Tingsrätten slår fast att det inte ska fästas någon vikt vid vad mamman påstår om de sexuella övergreppen eftersom de uppgifter som hon har lämnat är “alldeles för allmänna och intetsägande”.
Tingsrätten tar däremot fasta på ett vittnesmål från en psykolog som haft regelbundna samtal med pojken. Enligt psykologen framstår sonens berättelser om sexuella övergrepp som “genuina och inte inlärda”.
Med anledning av bland annat detta ansåg tingsrätten att det inte kunde uteslutas att det fanns en risk för sonens välmående och utveckling om pappan fick fortsätta att ha vårdnaden om sonen varvid mamman tilldömdes ensam vårdnad. Pappans umgängesyrkande avslogs också.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu instämmer i tingsrättens bedömning.
Hovrätten anser också att det av utredningen framgår att det finns en konkret risk för sonens psykiska hälsa om han, under den traumabehandling som han nu genomgår, skulle ha umgänge med pappan.
Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning att det inte är förenligt med sonens bästa att besluta om ett umgänge mellan honom och pappan. Tingsrättens dom fastställs därför.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Eva Clasö/Vanja Eriksson
vanja.eriksson@blendow.se
