En treåring dog i pulkabacken medan personalen inte hade uppsikt. En förskollärare åtalades för vållande till annans död, men frias nu i hovrätten.

Den tragiska händelsen inträffade på ett föräldrakooperativ i Sandviken i mars 2011.

En kvinna som var anställd som förskollärare var ute på gården och åkte pulka tillsammans med sju barn. Vid tvåtiden hade kvinnan tillsammans med två av barnen gått för att hämta posten. Brevlådorna fanns snett över vägen från förskolans område. De övriga fem barnen lämnades kvar på gården.

När kvinnan återvände fann hon ett av barnen, en pojke i treårdåldern, livlös vid ett träd. Han hade under pulkaåkningen fastnat med sin hjälm i en gren och strypts av hjälmens hakrem.

Trots återupplivningsförsök gick inte pojkens liv att rädda.

Kvinnan åtalades

Kvinnan åtalades för vållande till annans död. Åtalet grundades på att kvinnan haft en så kallad garantposition. Med detta menas att kvinnan skulle ha haft ett tillsynsansvar över barnen och att hon brustit i sin tillsyn, vilket haft den direkta följden att pojken avlidit.

Enligt Gävle tingsrätt hade situationen dock inte varit så pass riskfylld att personalen borde ha vidtagit extraordinära åtgärder. Enligt domstolen kunde inte personalen läggas till last för att inte ha varit extra vaksamma med anledning av det aktuella trädet.

Även om det givetvis kan hävdas att kvinnan, med facit i hand, borde ha haft bättre uppsikt över barnen ansåg inte tingsrätten att kvinnans agerande varit så klandervärt att det når upp till gränsen för vad som är straffbart.

Åklagaren överklagade den frikännande domen till hovrätten.

Hovrätten för Nedre Norrland anför nu att det i någon mån varit varit oaktsamt att lämna pojken utan uppsikt.

Hovrätten bedömer dock inte att barnen vid tillfället ägnade sig åt en sådan riskfylld verksamhet som medför att kvinnan haft anledning att vara särskilt aktsam, eller att det kan anses ha förekommit något så kallat ’medvetet risktagande’ från hennes sida. Incidenten var helt enkelt inte särskilt förutsebar.

Inte heller finns det något som tyder på att kvinnans underlåtenhet att ha uppmärksamheten riktad mot pojken berott på likgiltighet eller nonchalans. Hovrätten delar därför tingsrättens bedömning att hennes agerande inte kan anses innefatta straffbar oaktsamhet och fastställer domen.

Vad innebär detta i praktiken?

• För att det ska bli fråga om vållande till annans död krävs att någon agerat oaktsamt. Man brukar inom juridiken tala om ett otillåtet risktagande. Att köra bil är alltid en risk – trafikolyckor förekommer ju. Men detta risktagande anses i regel tillåtet. Att däremot köra bil utan bälte, eller köra bil med förbundna ögon lär troligen klassas som otillåtna risktaganden. I det aktuella fallet ansåg alltså domstolarna att kvinnans agerande inte utgjort ett otillåtet risktagande. Olyckan var helt enkelt inte särskilt påräknelig och kvinnans agerande ansågs inte straffvärt.

Foto: Jeff Taylor/TT

Nils Ivars/Eva Clasö

nils.ivars@alltomjuridik.se