Ett svenskt asylfall prövas nu för första gången av Europadomstolens Grand Chamber. Den sökande riskerar utvisning till Iran och hävdar att detta skulle strida mot Europakonventionens stadgar om rätt till liv och förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling.
Fallet rör en iransk medborgare född år 1962 som ansökte om asyl och uppehållstillstånd i Sverige i november år 2009. Migrationsverket avslog dock ansökan och beslutet fastslogs av migrationsdomstolarna år 2011.
Mannen uppger bland annat att han varit aktiv i oppositionsrörelsen, att han arresterats vid två tillfällen och att han har konverterat till kristendom efter att ha kommit till Sverige. En utvisning till Iran skulle därför innebära en reell risk för dödsstraff, förföljelse och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, hävdar han och hänvisar till Europakonventionen.
Målet har tidigare prövats av Europadomstolen som dock gick på svenska domstolarnas linje. Fallet ska nu prövas av Europadomstolens Grand Chamber, vilket innebär att detta är första gången som domstolen prövar ett sådant fall mot Sverige.
Mannen företräds nu av EU-advokaten David Loveday vid Öberg & Associés. I ett uttalande skriver advokatfirman:
”Målet aktualiserar frågor om i vad mån en asylsökande kan förväntas undertrycka eller dölja sin religiösa övertygelse för att undvika risk vid en återkomst till sitt hemland. Målet väcker även grundläggande frågor om kompetensfördelningen mellan nationella domstolar och Europadomstolen i utvisningsmål, likväl som domstolarnas skyldighet att göra en fullvärdig riskbedömning.”
Vad innebär detta i praktiken?
- Fallet är unikt eftersom det är första gången ett svenskt fall prövas av Europadomstolens Grand Chamber. Det förväntas därför få stor uppmärksamhet.
Foto: TT
Ebba Wigerström/Vanja Eriksson
