Svenska grundlagarna och europarätten har fått allt större tyngd i arbetsrättsliga tvister och utvecklingen stärker skyddet för arbetstagares yttrandefrihet. Det skriver Per Larsson (bilden), forskare vid Stockholms universitet i avhandlingen “Skyddet för visselblåsare i arbetslivet”.

De som slår larm om missförhållanden i arbetslivet, så kallade visselblåsare, garanteras ett visst skydd i både den offentligrättsliga och den arbetsrättsliga regleringen. Dels finns skydd i Tryckfrihetsförordningen om meddelarfrihet och rätt till anonymitet. Dels finns skyddande regler i LAS.

I de svenska grundlagarna finns alltså bestämmelser som innebär långtgående rättigheter för offentliganställda att, utan påföljder, lämna uppgifter för publicering i massmedier.

I LAS finns skydd mot ogrundade avskedanden och uppsägningar och skydd mot andra repressalier som bestraffande omplaceringar eller förbigåenden i lönerevisionen.

Sverige kan tvingas stärka skydd

Per Larsson konstaterar i sin avhandling att de svenska grundlagarna och Europarätten blivit viktigare i arbetsrättsliga tvister. I praktiken kan man säga att domstolarna numera oftare sneglar på grundlagar och Europarätt än vad som var fallet tidigare.

Han konstaterar att den europeiska utvecklingen gör att skyddet för arbetstagares yttrandefrihet ska garanteras av staten – oavsett om arbetstagaren arbetar i privat eller offentlig sektor.

Den här internationella utvecklingen kan enligt Per Larsson innebära att Sverige måste skärpa den inhemska lagstiftning som skyddar visselblåsare – för att leva upp till Europarätten.

– Anställningsskyddet är starkt i Sverige, men skyddet mot åtgärder som till exempel hindrar arbetstagarens karriärsutveckling är betydligt svagare. Det är en öppen fråga om Sverige lever upp till sina internationella åtaganden i detta avseende, säger Per Larsson.

I princip finns inga hinder för en privat arbetsgivare att utfärda repressalier mot en arbetstagare som utnyttjat sin yttrandefrihet. I offentlig sektor finns däremot ett så kallat repressalieförbud. Anledningen till denna skillnad är att det anses viktigare med visselblåsare i den offentliga sektorn, som är skattefinansierad och som ofta sysslar med maktutövning över medborgare.

Brister i skydd mot kollegor


Per Larsson pekar dock på att det inom offentlig rätt och arbetsrätt finns brister i arbetstagarens skydd mot repressalier från sina kollegor, det så kallade horisontella skyddet. Meddelarskyddet och anställningsskydd gäller bara i förhållande till arbetsgivaren. Inte till kollegorna.

– Om lagstiftaren anser att gruppen visselblåsare är särskilt skyddsvärd bör man överväga att införa en skyldighet för arbetsgivaren att utreda anställdas trakasserier av en visselblåsande kollega.

Vad innebär detta i praktiken?

• I offentlig sektor finns redan idag en rad skyddsregler som möjliggör för anställda att agera visselblåsare. Meddelarfriheten och anonymitetsskyddet gör att man kan kontakta media hur man vill. Arbetsgivaren har också efterforskningsförbud – att hen inte på något vis får försöka gräva fram vem ”läckan” var – och om arbetsgivaren får veta visselblåsarens identitet råder repressalieförbud. All degradering, omotiverad lönesänkning eller andra ”straff” är förbjudna.

Foto: Stockholms universitet

Nils Ivars/Jaqueline Balcer Bednarska, DJ

nils.ivars@alltomjuridik.se