En övernattningsbostad för skogsarbetare skulle göras om till ett fritidshus – det ville markägaren. Men Mark och Miljööverdomstolen (MÖD) säger nu nej.

Markägaren ansökte om tillstånd att få göra om övernattningsbostaden till ett fritidshus. Torsby kommun beviljade strandskyddsdispens för ändrad användning av “personalbyggnad” till “fritidshus”. Kommunen menade att marken redan hade tagits i anspråk genom övernattningsbostaden – och att en beteckningsförändring inte skulle ge någon skillnad i påverkan av natur- och djurlivet eller andra syften för strandskydd.

Länsstyrelsen i Värmland var dock skeptisk och beslutade att överpröva Torsby Kommuns beslut. Länsstyrelsens utredning landade i att man upphävde beslutet, eftersom man ansåg att det saknades skäl för strandskyddsdispens.

Fastighetsägaren överklagade till Mark- och Miljödomstolen (MMD) och anförde där att den ändrade användningen av byggnaden inte skulle ha någon negativ inverkan på djur- och växtlivet eller på allmänhetens tillträde till området. MMD fann att platsen redan var ianspråktagen på ett sådant sätt att det saknade betydelse för strandskyddets syften. Ändringen från “personalbostad” till “fritidshus” ansågs därför inte stå i strid med strandskyddets syften och med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att få ändra användningen av byggnaden ansåg MMD att dispens skulle beviljas. Överklagandet bifölls därför.

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som är överinstans till MMD, konstaterar nu att området kring byggnaden visserligen till viss del kan anses vara ianspråktaget. Men domstolen fastslår att konsekvensen av att byggnaden görs om till ett fritidshus innebär att allmänheten inte längre kommer att ha rätt att beträda området på det sätt som den har idag på grund av att tomtplatsen kommer att utökas. Detta på grund av fritidshusets hemfridszon – något som inte finns för personalbostäder.

En ändrad användning av en byggnad som tidigare varit övernattningsbostad för skogsarbetare till fritidshus medför en ökad privatiserande effekt, anför domstolen. Om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område. MÖD finner i situationen att det inte finns skäl att meddela dispens. MMD:s dom ändras därmed och länsstyrelsens beslut fastställs.

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Vad innebär detta i praktiken?

• Ändring av en byggnads användning kräver inte strandskyddsdispens i sig. Det är bara om ändringen hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fatt färdas fritt (allemansrätten), eller om åtgärden väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter, som man behöver söka dispens.

Foto: Markus Dahlberg/TT

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se