Justitiekanslern inleder inte någon förundersökning om de uttalanden i media som Sveriges statsminister och finansminister har gjort om Sverigedemokraterna.
Efter att statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson kallat Sverigedemokraterna för “ett nyfascistiskt parti” fick Åklagarmyndigheten ta emot flera anmälningar från personer som känt sig kränkta.
Anmälningarna lämnades vidare till Justitiekanslern, JK, som alltså nu väljer att inte gå vidare med frågan.
Utgångspunkten i Sverige är att vi har yttrandefrihet. Vissa yttranden är dock inte tillåtna, t.ex. hets mot folkgrupp, förtal och förolämpning. Det speciella i Sverige är att när yttranden görs i vissa medium är det i första hand den ansvarige utgivaren som hålls ansvarig, inte den som yttrat sig.
JK konstaterar att det bara är den ansvariga utgivaren för grundlagsskyddade medier som kan ställas till svars för meddelanden som publiceras där – och alltså inte dem som uttalar sig. På så vis är det inte statsministern och finansministern som ska ställas till svars för uttalanden gjorda i exempelvis skrivande media, utan tidningens ansvarige utgivare.
JK konstaterar också att statsråd inte står under JK:s tillsyn utan att det i förekommande fall är riksdagens konstitutionsutskott som ska granska deras tjänsteutövning enligt bestämmelserna i regeringsformen.
Vad innebär detta i praktiken?
- Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) omfattar vissa medium där endast en person kan göras ansvarig för exempelvis förtal. Oftast är det den ansvarige utgivaren, men det kan i undantagsfall bli fråga om den som tryckt skriften, producerat radioinslaget eller liknande. I praktiken innebär detta att exempelvis att debattören inte blir ansvarig för en debattartikel i en tidning som förtalar en annan person – utan istället den ansvarige utgivaren. Det är därför tidningar och andra medier förbehåller sig rätten att ändra innehåll i insändare och debattartiklar.
- När det gäller ministrar och riksdagsledamöter gäller vissa speciella regler kring hur de ska åtalas. Man kan lätt tro att det handlar om att “politikerna står över vanliga medborgare” – men skälet är att värna demokratin och hindra att exempelvis polisen på oklara grunder bestämmer sig för att gripa en riksdagsledamot precis innan en viktig omröstning i riksdagen – och därmed påverka utgången i vårt parlament. Givetvis får polisen ingripa direkt mot en riksdagsledamot om det rör sig om ett allvarligt brott på bar gärning. När det gäller åtal finns också speciella regler, oftast att det är riksdagens Konstitutionsutskott som väcker åtal gällande ministrars eventuella tjänstefel.
Foto: Jessica Gow/TT
Nils Ivars/Jaqueline Balcer Bednarska
nils.ivars@alltomjuridik.se
