Högsta domstolen har prövat ett mordfall där domstolen nu i princip förklarar att riksdag och regering har drivit igenom en lagändring helt utan verkan, trots att man med ändringen velat skärpa straffen för mord.
De senaste åren har det ofta förts fram från politiskt håll att domstolar – och kanske Högsta domstolen i synnerhet – blivit för ”aktivistiska” och inte följer de politiska beslut som fattats i demokratisk ordning.
Beatrice Ask (M) råkade i offentlig klinch med nuvarande ordföranden i HD, Stefan Lindskog, för ett par år sedan då HD valde att ändra påföljdspraxis för narkotikabrotten – när regeringen ville skärpa straffen.
Nu har politikerna åkt på mothugg från HD ännu en gång. Denna gång gällande straffskalan för mord.
Straffskalan för mord skärptes
Den 1 juli 2014 ändrades straffskalan för mord. Motiven bakom ändringen var att domstolarna i de flesta fall ska döma till fängelse på livstid, vilket tidigare inte hade gjorts.
Själva lagändringen bestod i att det i paragrafen lades till att livstidsstraff ska tillämpas ”om omständigheterna är försvårande”.
Fall i HD – där nya ändringen skulle testas i praktiken
Efter lagändringen släppte HD upp ett mål till prövning. Man skulle kunna säga att eftersom lagtexten ändrats så behövdes ett nytt prejudikat som skulle visa vägen för hur den nya ändringen skulle tillämpas i praktiken.
Resultatet torde ha blivit en besvikelse för de politiker som drivit igenom lagändringen. HD anser nämligen att de bakomliggande motiv som grundade lagändringen inte stämmer överens med vad den faktiska lagändringen – alltså den nya lagtexten – säger.
Tingsrätten hade dömd till livstids fängelse för mord, medan hovrätten hade stannat vid 18 års fängelse. HD skulle ta ställning till påföljden. Själva skuldfrågan var alltså inte oklar.
Lagrådet hade i samband med att lagen klubbades kritiserat lagändringen. Lagrådet menade att ”om omständigheterna är försvårande” snarare skulle göra det svårare för domstolarna att döma ut livstids fängelse; det vill säga helt tvärt emot politikernas avsikt.
Inom straffrätt gäller legalitetsprincipen
Inom all juridik gäller den så kallade legalitetsprincipen, men principen är extra viktig när det gäller brott och straff. I grunden kan man säga att lagtexten härskar. Inom exempelvis skadeståndsrätt eller avtalsrätt så kan praxis och doktrin utveckla rättsläget i väldigt hög grad, men inom straffrätt så måste domstolarna följa lagtexten oerhört strikt.
HD skriver i sin dom:
“Det ska för den enskilde vara möjligt att med ledning av lagstiftningen i förväg med rimlig säkerhet bedöma vilken påföljd som han eller hon riskerar. I detta ligger också att regleringen måste vara utformad på ett sådant sätt att den leder till att lika fall behandlas lika av domstolarna.”
Motivuttalandet beaktas visserligen även vid straffrätt. Man skulle kunna säga att lagtexten läses i ljuset av motivuttalanden i förarbetena (propositionen som grundat lagen). Men om lagtexten går stick i stäv med motiven, så har lagtexten företräde.
Man kan sammanfatta det hela som att regeringen ansåg att den ändrade lagtexten skulle innebära en skärpning, medan Lagrådet ansåg att det snarare utgjorde en begränsning.
HD anser att lagändringen saknat effekt
HD gick närmast på Lagrådets linje och skriver att det ”finns en motsättning mellan lagtexten och det som uttrycks i förarbetena.”
HD skriver till och med att det ”för den som först läser den nya lagtexten och sedan motiven måste komma som en överraskning” att det nyinförda tillägget haft till syfte att skärpa straffen.
Summa summarum anser därför inte HD att lagändringen har förändrat rättsläget något. Man skulle lite krasst kunna säga att ändringen blivit helt verkningslös.
HD utdömde 16 års fängelse. Det kan dock understrykas att två av de fem domarna i HD var skiljaktiga.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
