En professor i Göteborg har i strid med Sveriges grundlag försökt ta reda på vem som har läckt information till pressen. För detta döms hon till brott mot efterforskningsförbudet.

Den humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet har under en lång tid präglats av en infekterad strid. En dåvarande lektor, numera professor, upplevde för ett par år sedan att hon mobbades på sin institution och bytte därför till en annan. Situationen blev därefter bättre. I december 2015 postades dock ett antal kritiska kommentarer om professorn på Facebook. Professorn hörde via mejl av sig till prefekten för den andra institutionen – varifrån kommentarerna misstänktes härstamma – och bad prefekten om att få stopp för händelserna.

När tidningen GP ett par månader senare frågade professorn om mejlet, hörde hon återigen av sig till prefekten. Den här gången undrade professorn ”hur i all världen” mejlet kunnat nå GP. Professorn åtalades därför vid Göteborgs tingsrätt om brott mot det så kallade efterforskningsförbudet.

Vad är efterforskningsförbudet?

Rätten för alla att fritt meddela uppgifter till pressen finns nedskriven i två av Sveriges grundlagar. Det är vad som i vardagligt tal kallas för meddelarfriheten. Sammanhörande med den rätten finns vad som kallas efterforskningsförbudet, som säger att offentliga organ i princip inte får försöka ta reda på vem det är som har läckt information till pressen. Det ska alltså råda total anonymitet, utan möjlighet för det offentliga att bryta den.

Professorn bröt mot efterforskningsförbudet

Till sitt försvar hävdade professorn att mejlet inte ska ses som ett försök att ta reda på vem som lämnat uppgifterna, utan att mejlet endast är ett uttryck för besvikelse över prefektens beteende. Professorn hävdade dessutom att mejlet i vart fall inte var menat som ett efterforskande eftersom hon redan förutsatt att det var prefekten som var läckan.

Domstolen konstaterar dock att professorns formulering bör förstås som en rak fråga om hur pressen har fått tillgång till mejlet. Mejlets utformning, fortsätter domstolen, tyder också på att professorn under alla omständigheter förstått hur mejlet skulle kunna uppfattas. Även om professorn inte nödvändigtvis haft för avsikt att faktiskt ta reda på källan ligger hennes likgiltighet henne till last, enligt domstolen.

Sammantaget dömer därför domstolen professorn för brott mot efterforskningsförbudet i grundlagen. Hon döms även att betala 15 000 kronor i böter.

Vad innebär detta i praktiken?

• Alla i Sverige har rätt att meddela uppgifter till pressen, utan risk för att offentliga organ försöker leta rätt på vem som är källan. Detta efterforskningsförbud gäller dock inte privatpersoner eller privata företag.
• På sistone har det i politiska sammanhang talats om att utöka efterforskningsförbudet till att även gälla vissa delar av offentligt finansierad verksamhet. Med andra ord omfattas snart kanske även privata företag av efterforskningsförbudet.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Linus Ekström

linus.ekstrom@alltomjuridik.se