Polisen har beviljats tillstånd att bedriva kameraövervakning dygnet runt på vissa områden i stadsdelarna Rinkeby och Tensta i Stockholm. Kammarrätten har funnit att den omfattande våldsbrottsligheten som förekommer i områdena gör att övervakningsintresset väger tyngre än den integritetskränkning som övervakningen innebär.  

Polismyndigheten ansökte om ett tillstånd för kameraövervakning hos Länsstyrelsen i Stockholms län. Polisen ansåg att områdena var i behov av övervakning på grund av den allvarliga och omfattande brottsligheten. Anlagda bil- och skolbränder, stenkastning, skadegörelse, narkotikaförsäljning, hot och våld är vanligt förekommande i områdena.

Myndigheten anförde vidare att detta lett till att en social oro drabbat de boende och besökare i området, men även poliser, brandmän och sjukvårdspersonal som arbetar i området. Flera företag har dessutom upphört med, eller begränsat, deras arbete i områdena i rädsla för att utsättas för rån. Polisen ansåg mot denna bakgrund att kameraövervakningen var nödvändig i syfte att skapa en trygg miljö i områdena.

Datainspektionen överklagade länsstyrelsens beslut

Efter att länsstyrelsen beviljat Polisen ett tillstånd överklagade datainspektionen beslutet till förvaltningsrätten. Datainspektionen är en myndighet vars uppgift är att arbeta för att människors personliga integritet skyddas.

Datainspektionen ansåg att kameraövervakning inte var det mest effektiva sättet att förhindra och utreda den brottslighet som skedde i områdena. Den ansåg inte heller att övervakningen skulle leda till att de boende skulle känna någon större trygghet.

Till stöd för detta hänvisade datainspektionen till brottsförebyggande rådets rapporter om den kameraövervakning som hittills bedrivits på Stureplan och Medborgarplatsen. Rapporterna visade nämligen på att övervakningen inte lett till att tryggheten ökat i områdena samt att de endast marginellt bidragit till att klara upp brott.

Den ansåg även att övervakningen utgjorde en stor integritetskränkning med hänsyn till att den skulle ske dygnet runt på öppna platser som vem som helst kunde vistas på. Därför tyckte man även att den brottslighet som utförts i området inte varit tillräckligt exceptionell för att ett övervakningsintresse skulle väga tyngre än integritetsintresset.

Förvaltningsrättens och kammarrättens bedömning

Förvaltningsrätten beslöt sig för att döma till Datainspektionens fördel. Rätten ansåg att Polisen inte lyckats visa att risken för att utsättas för brott varit så hög att det kunde motivera en så omfattande och integritetsingripande kameraövervakning som Polisen velat bedriva. En avgörande omständighet var att Polisen ännu inte prövat med andra, mindre ingripande, åtgärder.

Polismyndigheten överklagade beslutet till kammarrätten som dock var av en annan uppfattning. Rätten ansåg att det var ett mycket angeläget samhällsintresse att komma tillrätta med den brottslighet som riktar sig mot polis, brandmän samt sjukvårdspersonal.

En avgörande omständighet i kammarrättens bedömning var att övervakningen var begränsad till en 2-årig prövotid, vilket gav möjlighet att utvärdera övervakningens effekter. Med hänsyn till detta ansåg man att övervakningsintresset vägde tyngre än det starka integritetsintresset.

Vad innebär detta i praktiken?

• Enligt kameraövervakningslagen får kameraövervakning ske endast om övervakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Det får alltså ske en avvägning mellan de olika intressena i det enskilda fallet.
• Något som kan tala till övervakningsintressets fördel är om övervakningen är nödvändig för att förebygga, avslöja eller utreda brott.
• Den enskildes integritetsintresse kan väga extra tungt om övervakningen ska ske på allmänna platser som flera personer kan tänkas vistas på och om övervakningen inte är begränsad till en viss tid på dygnet.

Foto: Tomas Oneborg/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Pinak Chakraborty / Eva Clasö, Lexnova

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se