En pappa i Stockholm som både i kontakt med myndigheter och inom bekantskapskretsen felaktigt påstått att mamman till deras gemensamma dotter är psykiskt sjuk förlorar nu vårdnaden om dottern.
En man och en kvinna har tillsammans en dotter som föddes i juli år 2011.
Ungefär ett halvår efter att dottern föddes separerade föräldrarna. Mamman har sedan dess bott på en gård i Bettna tillsammans med dottern, pappan bor i centrala Stockholm.
Föräldrarna har haft delad vårdnad om flickan, men mamman har nu yrkat ensam vårdnad. Pappan har bestritt mammans yrkande.
Domstolen kan besluta att vårdnaden ska vara delad även om en av föräldrarna motsätter sig det, men inte om båda gör det. Tingsrätten ansåg emellertid att det förelåg sådana samarbetssvårigheter mellan föräldrarna att gemensam vårdnad inte var till dotterns bästa.
Som stöd för denna uppfattning lyfte tingsrätten bland annat fram att pappan påstått att mamman är psykiskt sjuk, både i kontakt med myndigheter och inom bekantskapskretsen. Påståendena var dock grundlösa.
Tingsrätten konstaterar att detta inte var en ”bra grund för ett förtroendefullt och respektfullt samarbete mellan föräldrarna”. Med anledning av detta anförtrodde tingsrätten mamman ensam vårdnad om flickan. Dels då hon haft huvudansvaret för flickans omvårdnad under större delen av hennes liv men dels också då det inte hade framkommit något som tydde på att hon skulle vara olämplig som vårdnadshavare. I sin dom förordnade tingsrätten också om helg- och sommarumgänge med pappan.
Domen överklagades till hovrätten, som inte anser att det går att bortse från de samarbetsproblem och motsättningar som mamman uppgett att hon upplever. Inte heller anser hovrätten att motsättningarna mellan föräldrarna kan antas vara av övergående natur. Med anledning av detta fastställer hovrätten tingsrättens dom i vårdnadsdelen.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Maria Rasmussen/Vanja Eriksson
vanja.eriksson@blendow.se
