Fem män som fanns i en lägenhet i Ludvika när en 21-årig kvinna våldtogs döms till åtta månaders fängelse av hovrätten. Anledningen: de anmälde inte den pågående våldtäkten till polisen. Nu ger Högsta domstolen, HD, prövningstillstånd i frågan om männens underlåtenhet att avslöja brottet.  

Kvinnan skulle besöka en bekant och blev inbjuden på fest till en granne i samma trappuppgång medan hon väntade på sin bekanta. I lägenheten befann sig totalt sju män som kvinnan inte kände sedan tidigare.

Medan kvinnan var i lägenheten blev hon överfallen av en 21-årig man och sedan våldtagen efter att ha fått sitt ansikte övertäckt med en jacka. En 19-årig man, som ska ha blivit tvingad att beröra kvinnans underliv, fick slut på våldtäkten efter att ha hotat de övriga männen med en kniv. Under bråket kom kvinnan loss och hoppade ut genom ett fönster.

I den efterföljande rättegången dömdes 21-åringen till fem års fängelse för grov våldtäkt. 19-åringen friades däremot från misstankarna om övergrepp eftersom han avbrutit våldtäkten genom att hota de andra med kniv. Enligt rättens bedömning tydde detta på att han hade tvingats att utföra den sexuella handlingen.

Kunde inte bevisas vilka av männen som våldtagit

Tingsrätten tyckte att mycket talade för att minst tre män var delaktiga i våldtäkten, även om det bara var 21-åringens och 19-åringens inblandning som kunde bevisas. Det var dock inte möjligt att utreda exakt vilka av männen i lägenheten som hade varit delaktiga i själva övergreppet; det var inte heller möjligt att fastställa vilka som inte deltagit alls. Domstolen bedömde dock att det var uteslutet att de övriga 5 männen i lägenheten hade kunnat undgå att höra vad som hände – därför dömdes de till ett års fängelse för sin underlåtenhet att avslöja brottet.

Hovrätten gick på tingsrättens linje gällande 21-åringen och 19-åringen, men sänkte straffen för männen som underlåtit att avslöja brottet till åtta månader. Efter att fyra av männen som dömts för sin underlåtenhet att avslöja brottet överklagat domen har nu HD alltså meddelat prövningstillstånd.

Ingen civilkuragelag i Sverige

För att förstå vad domen innebär tar vi det hela från början. I Sverige kan du i regel bara begå brott genom handling. Genom att vara passiv riskerar du alltså normalt inte att dömas för brott.

Detta kan illustreras med ett exempel. En person går förbi ett barn som håller på att drunkna och som ropar på hjälp. Den förbipasserande vet att barnet kommer att drunkna om han inte griper in eftersom det inte finns några andra i närheten. Den förbipasserande väljer ändå att gå vidare eftersom denne är rädd att blöta ner sina nya skinnskor. Är passiviteten klandervärd? Det kan nog de flesta enas om. Är agerandet straffbart? Inte alls.

Anledningen till att den förbipasserande inte kan straffas är att vi i Sverige, till skillnad från flera andra europeiska länder, inte har en civilkuragelag. En civilkuragelag innebär i allmänna ordalag en lagstadgad plikt att agera, bland annat när det föreligger en fara för liv, hälsa eller för förstörelse av egendom.

Vissa undantag till denna huvudregel att endast handlingar kan straffas finns dock. Ett exempel är bland annat då någon har intagit en särskild ställning, en s.k. ”garant”, i förhållande till någon annan. En sådan ställning intar exempelvis en förälder i förhållande till sitt barn eller en badvakt i förhållande till de badgäster som han förväntas vakta.

Hur kunde då de män som påstods ha befunnit sig i lägenheten, utan att varken ha handlat eller haft en särskild garantställning i förhållande till kvinnan, bli dömda?

I brottsbalken finns en särskild bestämmelse, som gör undantag från den nämnda huvudregeln, alltså att passivitet inte är straffbart. Bestämmelsen innebär att den som underlåter att i tid anmäla eller annars avslöja ett förestående eller pågående brott döms vid vissa grövre brott för underlåtenhet att avslöja brottet. En förutsättning för att bli dömd enligt bestämmelsen är att det brottet, som man förväntas avslöja, har gått så långt att det är straffbart. Det hade alltså inte räckt att våldtäkten var under förberedelsestadiet, eftersom förberedelse till våldtäkt inte är straffbart. En annan förutsättning är att brottet kan avslöjas eller förhindras utan fara för den som avslöjar brottet eller fara för någon annan. Om männen genom att anmäla brottet, exempelvis riskerat att själv bli misstänkta för brottet, kan de undgå straffansvar.

I överklagandet till HD invände männen att om de hade avslöjat våldtäkten hade det funnits  en uppenbar fara för att de själva skulle kunna bli misstänkta för brott. Därför, menade de, skulle deras agerande inte vara straffbart. De hävdade även att plikten att anmäla brottet upphört när våldtäkten fullbordats och inte längre var pågående.

Bestämmelsen har används väldigt restriktivt av domstolarna i landet och det finns ganska få exempel då någon faktiskt har blivit dömd för sin underlåtenhet att avslöja brott. Hur HD väljer att se på männens passivitet i detta fall återstår att se; att prövningstillstånd har meddelats tyder möjligen på att fallet inte är helt solklart.

Vad innebär detta i praktiken?

• HD är en renodlad prejudikatinstans. Detta innebär att HD:s avgörande och rättsliga ställningstaganden kommer bli vägledande för hur liknande situationer ska bedömas i framtiden.

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Foto: Karin Malmhav/TT