En mamma som åtalats för misshandel och ofredande av sin fyraårige son frias hon nu av Svea hovrätt. Bevisningen i målet tyder inte på att sonen känt smärta i samband med de aktuella händelserna, och ”viss handgriplighet” kan enligt domstolen tillåtas vid hanteringen av barn.
I augusti 2016 ägde ett drama rum i Västerås som fått stora proportioner. En mamma skulle en regnig sensommardag hämta sin fyraåriga son på dagis. Sonen var dock motvillig att lämna dagiset. Enligt mammans egen version ställde sig sonen på vägen hem i en vattenpöl som nådde honom till knäna. Mamman lyfte då upp honom från vattenpölen och satte ner honom på marken. Strax efteråt försökte mamman sätta på sonen hans keps, och började även fösa honom i riktning mot hemmet. Enligt mamman sa sonen ”aj aj” i samband med hon satte på honom kepsen. Det brukar han enligt mamman säga oavsett vilken typ av beröring det handlar om.
Flera vittnen som såg händelserna har dock en annan bild av förloppet. Enligt vittnena skulle mamman snarare ha släppt ner sonen på marken, och sonen ska då ha sett rädd ut och kurat ihop sig. Mamman ska också ha slagit kepsen i sonens huvud. Mamman åtalades därför vid Västmanlands tingsrätt för misshandel, och i andra hand ofredande.
Misshandel och ofredande
För att faktiskt kunna dömas för misshandel krävs att offret har tillfogats kroppsskada, sjukdom eller smärta. Det räcker inte med att endast bruka våld mot någon annan. Våldet måste föra med sig vissa följder för att det ska röra sig om ett lagbrott. Under brottet ofredande kan däremot många olika beteenden falla in. Det krävs dock att det rör sig om ett ”hänsynslöst beteende”.
Mamman frias på alla punkter
Till följd av den knappa bevisningen i målet utgick tingsrätten i huvudsak från mammans egen berättelse. Tingsrätten konstaterade därför att mamman visserligen agerat på det sätt hon själv berättat, men att det inte går att avgöra om pojken faktiskt känt någon smärta. Mamman kunde därför inte dömas till misshandel.
Den åtalade mamman hade enligt tingsrätten inte heller gjort sig skyldig till ofredande. Tingsrätten konstaterade att ”viss handgriplighet” ibland kan vara motiverat ifråga om barn. Enligt tingsrätten agerade mamman mer kraftfullt och bryskt än nödvändigt, men det utgjorde inte ett hänsynslöst beteende.
Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt, som dock instämmer i tingsrättens bedömning. Mamman går alltså fri från alla åtalspunkter.
Vad innebär detta i praktiken?
- Den tilltalades version är alltid utgångspunkten i ett brottmål. Åklagarens bevisning måste vara av en viss styrka för att kunna motbevisa den tilltalades bild av händelserna.
- Viss handgriplighet kan vara motiverat vad gäller att handskas med barn. Barn får – liksom alla andra människor – inte utsättas för smärta eller värre skador.
Foto: Marcus Ericsson/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Linus Ekström