fbpx
 
20 juli, 2016

Mamma får ensam vårdnad trots umgängessabotage

En mamma har beviljats ensam vårdnad om sin snart tolvåriga dotter. En avgörande omständighet för att frånta pappan vårdnaden var bland annat att dottern hade haft ett bristande umgänge med pappan. Detta berodde däremot på att mamman vägrat att låta dottern träffa sin pappa under deras umgängestider.

Bägge föräldrarna hade i första hand yrkat på att de skulle tillerkännas ensam vårdnad över deras snart tolvåriga dotter, vid Norrköpings tingsrätt.

Enligt domstolen hade flickans föräldrar en djup konflikt och en bristande kontakt. Mamman hade även sett till att umgänget, som pappan hade rätt till, inte blivit av. Enligt tingsrätten hade mammans inställning gentemot pappan lett till att umgänget saboterats.

Tingsrättens avgörande av vårdnadsfrågan

Tingsrätten prövade inledningsvis om gemensam vårdnad var möjlig. Inom svensk rätt finns det en viss presumtion för att en gemensam vårdnad är det mest fördelaktiga för barnet på lång sikt. Domstolar utreder därför ofta om en sådan vårdnad är möjlig.

I sin bedömning konstaterade tingsrätten att föräldrarnas djupa konflikt, bristande kontakt och ”antagonistiska inställning” gentemot varandra gjorde att en gemensam vårdnad inte framstod som en fungerande lösning.

Därefter avgjorde tingsrätten frågan om vilken förälder som skulle tillerkännas den ensamma vårdnaden. Domstolen konstaterade att det förelåg en stor risk för att dottern skulle förlora kontakten med sin pappa helt om mamman skulle få ensam vårdnad.

Dottern hade själv sagt att hon inte ville träffa sin pappa, tingsrätten tyckte däremot att hennes uttalanden framstod som inlärda och berodde på det inflytandet som modern haft på henne. Rätten valde därför att ge pappan ensam vårdnad då han var den som på sikt skulle kunna tillgodose dotterns behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Mamman överklagade domen till hovrätten.

Hovrättens bedömning

Hovrätten valde, olikt från tingsrätten, att beakta att dottern vuxit upp med mamman och att det därför skulle bli ett stort steg att flytta över vårdnaden till pappan som hon haft ett oregelbundet umgänge med.

Domstolen ansåg även att dottern nått en sådan ålder och mognad att hennes vilja om att inte träffa pappan, måste tillmätas betydelse. Detta även om hon kan ha påverkats i sina ställningstaganden av modern.

Hovrätten konstaterade att mammans agerande i och för sig talade för att dottern riskerade att förlora kontakten med pappan utifall mamman fick ensam vårdnad. Man ansåg dock att det trots allt var ett för långtgående ingrepp i hennes liv att ge pappan ensam vårdnad.

Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom och tillerkände mamman ensam vårdnad. Pappan överklagade till högsta domstolen som beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom står därmed fast.

Vad innebär detta i praktiken?

  • I alla vårdnadsmål ska domstolen alltid ha barnets bästa i intresse. Detta innebär att föräldrars konflikter och vad som är mest rättvist för respektive förälder blir utan intresse. Istället väljer man den lösning man anser kommer gynna barnet på lång sikt.
  • I vissa fall kan barnets intresse av att ha en nära och god relation till båda föräldrarna vara avgörande, vilket det blev i tingsrättens avgörande. Då väljer domstolen att ge vårdnaden till den förälder som man anser bäst kan tillgodose att barnet får umgås även med den andra föräldern.
  • I andra fall kan barnets intresse av att inte ryckas ut från den miljö han eller hon är van vid vara avgörande. Om barnet anses vara tillräckligt gammalt och tillräckligt moget tar man även hänsyn till dennes egen vilja. Dessa faktorer blev avgörande i hovrättens bedömning.

Foto: Henrik Montgomery/TT

 

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Pinak stor 3.2

Pinak Chakraborty / Sophia Lindstedt, Lexnova

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se