Hovrätten för Västra Sverige har fastställt en dom från Uddevallas tingsrätt, där det konstaterats att ett letter of intent, ett “föravtal” man skriver innan man skriver det riktiga avtalet, inte är ett bindande avtal i en fastighetsaffär.
I början av 2012 undertecknades en handling som gällde en överlåtelse av fastighet, men överlåtelsen ägde aldrig rum. Det säljande bolaget stämde därför det köpande bolaget och begärde att köpet skulle fullföljas. Köparen menade det handlade om ett letter of intent, som alltså inte är bindande avtal.
Tingsrätten konstaterade att det visserligen fanns uppgifter i handlingen som gjorde att det skulle kunna vara en fastighetsöverlåtelse, men att formuleringarna i övrigt inte enbart var riktade till en part, vilket gav intrycket att äganderätten till fastigheten inte var överlåten i samband med avtalet. Vidare ansåg tingsrätten att jordabalkens formkrav som finns vid fastighetsöverlåtelse inte var uppfyllda i och med handlingen.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Isak Bellman/Ellen Sjöberg
ellen.sjoberg@alltomjuridik.se
