En entreprenadtvist slutade oavgjort, skulle man kunna säga. Entreprenören fick extra ersättning för den förlängda arbetstiden – men fick samtidigt minskad ersättning för att ha arbetat för långsamt.

Myresjöhus AB ingck ett avtal med en entreprenör om att utföra en småhusentreprenad i Gällivare.

När arbetet var utfört ville entreprenören ha mer betalt än vad Myresjöhus ville gå med på.

Avtalstiden hade nämligen löpt ut, men Myresjöhus ansåg att avtalstiden förlängts, medan entreprenören ansåg att det blivit merarbete på löpande räkning efter att den ordinarie entreprenadtiden löpt ut.

Entreprenören stämde Myresjöhus på 300 000 kronor, motsvarande det arbete och de materialkostnader som entreprenören ansåg sig ha rätt till.

Gällivare tingsrätt konstaterade att Myresjöhus, bland annat med hänsyn till bolagets ställning som starkare avtalspart, haft ansvaret för att skriftligt dokumentera den påstådda överenskommelsen om fortsatt arbete efter stommens färdigställande. Myresjöhus kunde enligt tingsrätten inte bevisa att avtalet förlängts. Istället hade de efterföljande arbetena skett på successivt löpande uppdrag, vilket kunde ha medfört tidsspillan för entreprenören.

På så vis fick alltså entreprenören rätt i sitt krav på ytterligare ersättning.

Entreprenören fick rätt till ersättning, men…

Däremot ansåg tingsrätten att vissa av arbetsmomenten, så som montering av handledare och inredning i tvättstuga, tagit orimligt lång tid.

Vissa av de hantverkare entreprenören hade anställt inte behärskade svenska, vilket enligt rätten kan ha försenat arbetena ytterligare. Tingsrätten uppskattade att 150 timmar av den nedlagda tiden inte varit skäliga jämfört med AB 04:s krav på fackmässighet.

Dessutom bedömde tingsrätten att entreprenören själv ansvarade för vissa felaktigt utförda arbeten, vilka motsvarade 102,5 timmar. Därför beslöt rätten att det fakturerade beloppet skulle minskas med drygt 160 000 kronor. Myresjöhus ålades därför att betala endast 140 000 kronor till entreprenören, jämfört med de ursprungliga 300 000.

Efter överklagande instämmer nu Hovrätten för Övre Norrland i tingsrättens bedömning angående samtliga frågor och fastställer därför tingsrättens dom.

Vad innebär detta i praktiken?

• De entreprenadrättsliga standardavtalen ställer i regel upp krav på fackmannamässighet. I detta begrepp inryms en rad olika saker, men att vara rimligt snabb är en sådan aspekt som krävs av en fackman. På så vis kan beställaren ha rätt att få avdrag på ersättningen om entreprenören inte varit så snabb som kan förväntas av en fackman.

Foto: Karin Nilsson/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Nils Ivars/Sara Hovi

nils.ivars@alltomjuridik.se