En 25-årig man köpte en bil som redan under hemfärden från säljaren började gå dåligt och behövde bogseras till en verkstad. Där konstaterades att en av motorns cylindrar var trasig, och köparen stämde senare säljaren. Såväl tingsrätten som hovrätten konstaterar dock att det trots allt inte är säkert att cylindern varit trasig vid köpet, och hans förlorar därför tvisten.
I november 2015 köpte en då 25-årig man en bil av en 37-årig man efter att han sett en annons på köp och sälj-sajten Blocket. Efter att 25-åringen provkört bilen och kollat under motorhuven bestämde han sig för att köpa bilen för 20 000 kronor. De två männen upprättade varken något skriftligt avtal eller något kvitto.
Redan när köparen var på väg hem efter att ha köpt bilen började den gå dåligt. När han var fem mil hemifrån vågade han inte fortsätta köra utan lät bogsera bilen den sista biten.
Köparen stämde säljaren i Umeå tingsrätt och begärde att köpet skulle hävas och att han skulle få tillbaka köpesumman. Dessutom begärde han skadestånd på nästan 4 000 kronor för reparationer som han tvingats utföra. Enligt köparen hade säljaren vid köpet sagt att bilen var ”felfri” och inte lämnat något förbehåll om att bilen sålts i befintligt skick eller liknande.
Huvudfrågan i rätten var om bilen varit ”felaktig” vid köpet och om köparen därför hade rätt att häva köpet. Ett fel i en vara föreligger enligt köplagen bland annat då en vara avviker från det köparen rimligen kan förvänta sig, eller från det säljaren sagt om varan.
Säljaren invände i tingsrätten att bilens cylinder inte kan ha varit trasig vid köpet, eftersom det skulle märkts tydligt vid provkörningen. Bilen hade börjat vibrera och blivit orkeslös, menade han. Säljaren hade själv utfört en del reparationer på bilen tidigare, bland annat hade han renoverat bilens motor där cylindrarna sitter.
Omöjligt att dra någon säker slutsats
Tingsrätten konstaterade inledningsvis att köparen har bevisbördan för sitt påstående om att bilen haft det aktuella felet redan vid köpet. Efter vittnesmål från en bekant till köparen som var med vid köpet och den reparatör som undersökte bilen direkt efteråt ansåg tingsrätten att det åtminstone kunde slås fast att felet åtminstone fanns när köparen bestämde sig för att bogsera bilen den sista biten hem efter köpet.
Enligt tingsrätten låg det i och för sig nära till hands att dra slutsatsen att cylindern var trasig redan vid köpet, men att sannolikheten för att felet uppstått efter köpet inte var så liten att det gick att dra någon säker slutsats om detta. Eftersom köparen inte lyckades bevisa att bilen haft felet redan vid köpet gick rätten på säljarens linje.
Köparen var inte nöjd med domen utan överklagade målet till Hovrätten för Övre Norrland. Domstolen tar fasta på att bilen genomgått en besiktning utan anmärkning efter att säljaren utfört sina reparationer. Precis som tingsrätten bedömer hovrätten därför att köparen inte lyckats bevisa att felet funnits på bilen redan vid köpet. Köpeavtalet mellan männen står sig alltså och mannen får varken häva avtalet eller skadestånd.
Vad innebär detta i praktiken?
Eftersom et var köparen som påstod någonting (att bilens cylinder var trasig redan vid köpet) var det han som hade i uppgift att styrka sitt påstående för domstolarna. Om han lyckats bevisa det tillräckligt mycket kan man säga att bevisbördan ”tippar över” på säljaren som först då har i uppgift att bevisa att hans version stämmer. Det är däremot vanligt att den som ”försvarar sig” redan från början har visst stöd för sina påståenden.
Beviskraven i tvistemål är inte lika höga som i brottmål, och det krävs inte att det är bevisat utom rimligt tvivel att någonting är som en part påstår. Däremot ställs givetvis en del krav på hur stark bevisningen måste vara för att rätten ska bli övertygad. Det är förmodligen inte helt ovanligt att en part som i verklig mening har rätt förlorar ett mål därför att bevisningen inte varit tillräcklig.
Foto: Gorm Kallestad / TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Felix Sjöberg
