Som arbetsgivare har man långtgående skyldigheter att undvika en uppsägning av en anställd i den mån det är möjligt. Det är inte ovanligt att det uppstår tvister med anledning av en uppsägning. I en nyligen avgjord tvist yrkade Svenska Kommunalarbetarförbundet att uppsägningen av hjärtinfarktsdrabbad brandman skulle ogiltigförklaras. Arbetsdomstolen går dock på arbetsgivarens linje – och Kommunal förlorar därmed målet.
Bohus Räddningstjänst sade vintern 2015 upp en man som var anställd som brandman. Anledningen var att mannen, som haft en hjärtinfarkt, inte längre kunde rök- och kemdyka. Eftersom det inte fanns någon annan ledig tjänst som brandmannen kunde omplaceras till sades han alltså upp på grund av personliga skäl eftersom han inte kunde rök- och kemdyka.
Kommunal hävdade att uppsägningen var felaktig
Mannens fackförbund, Svenska Kommunalarbetareförbundet, väckte senare talan mot arbetsgivaren och gjorde gällande att uppsägningen inte varit sakligt grundad och därför borde ogiltigförklaras. Förbundet begärde samtidigt att arbetsgivaren skulle betala skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen.
Förbundet hävdade bland annat att Räddningstjänstens krav på att samtliga brandmän ska kunna rök- och kemdyka är ”överdrivet och obefogat”. Det menade också att räddningstjänsten genom arbetsanpassning hade kunnat undvika att säga upp mannen.
Räddningstjänsten har invänt att kravet på att kunna rök- och kemdyka är med hänsyn till verksamheten befogat och nödvändigt och att undantag bara kan göras vid tillfälliga hinder, till exempel vid tillfällig sjukdom.
Arbetsdomstolen håller med Räddningstjänsten
Arbetsdomstolen, AD, går nu på räddningstjänstens linje. Enligt domstolen är det inte ett obefogat krav att samtliga brandmän i en räddningsstyrka ska kunna användas för rökdykning – bland annat med hänsyn till att brandmännen roterar mellan olika roller för att upprätthålla kompetensen för samtliga arbetsuppgifter. Dessutom kan det vid långvarig rökdykning behövas flera byten. Att ha en brandman i räddningsstyrkan som inte skulle kunna utföra rökdykning medför också att de andra brandmännen i räddningsstyrkan kommer att behöva utföra den farliga och extremt belastande arbetsuppgiften oftare, vilket anses som en klar försämring av deras arbetsförhållanden.
Mot bland annat denna bakgrund konstaterar AD att det har funnits grund för uppsägning av mannen i fråga. Eftersom det inte har funnit någon tjänst att omplacera mannen till har Räddningstjänsten haft saklig grund för att säga upp mannens anställning som brandman. Talan avslås därför och förbundet förpliktas istället ersätta Räddningstjänstens rättegångskostnader på drygt 200 000 kronor.
Foto: Fredrik Sandberg / TT /
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Sophia Lindstedt
sophia.lindstedt@alltomjuridik.se
