Oftast har advokaten och klienten en bra, tät relation och jobbar som ett team mot ett gemensamt mål. Men ibland kan även advokaten och klienten hamna i tvist.
En kvinna kom sommaren 2010 i kontakt med en advokat på en advokatbyrå i Stockholm. De både kom överens om att advokaten skulle väcka talan mot ett bolag för kvinnans fars dödsbos räkning, varpå stämningsansökan lämnades in till tingsrätten i juni 2011.
Advokaten skickade sedan tre fakturor till kvinnan avseende det juridiska arbetet som lagts ned mellan sommaren 2010 och september 2012.
Kvinnan betalade den första fakturan på 50 000 kronor, men vägrade betala de övriga fakturorna. Kvinnan menade att hon hade ett avtalat, fast pris med advokaten avseende upprättandet av stämningsansökan.
Advokatbyrån menade att man jobbade på löpande räkning.
Stockholms tingsrätt ansåg att det var klarlagt att klienten och advokatbyrån hade ingått ett avtal om köp av juridiska tjänster. Tingsrätten fann däremot inte att kvinnan kunnat visa att något fast pris hade avtalats. Domstolen menade därför att advokatbyrån hade rätt till ”skälig ersättning”
I praktiken fungerar köpavtal så att om inget pris har avtalats mellan parterna, så har säljaren rätt till ”skälig ersättning”, som bestäms av domstol.
Eftersom byrån byrån inte närmare kunnat precisera nedlagd tid eller timkostnad fastställde tingsrätten ersättningen till 25 000 kronor.
Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning och ansåg att det inte fanns skäl att ge advokatbyrån ytterligare ersättning än vad tingsrätten redan beviljat, eftersom byrån inte kunnat precisera vad kostnaderna ska ha bestått i för arbete. Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Therese Jahnson/SvD/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
