Justitiekanslern, som något förenklat är regeringens högsta jurist, inleder ingen förundersökning om Sverigedemokraternas uppmärksammade kampanj om tiggeri i Stockholms tunnelbana.

Justitiekanslern är den myndighet som handlägger och utreder yttrande- och tryckfrihetsbrott. JK har tagit emot ett stort antal anmälningar riktade mot kampanjen på Östermalms tunnelbanestation. Många anmälare ställer allmänna frågor om gränserna för vad som är tillåtet och flera anmälare hävdar att uttalandena innefattar tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Några anmälare begär dessutom att JK ska utöva tillsyn över SL. Andra vill att JK ska fatta beslut för att påverka bolagets hantering av kampanjen.

JK skriver i sitt beslut att den anmälda kampanjen ”inte kan antas innefatta något som utgör tryckfrihetsbrott”.

JK fortsätter:
”Justitiekanslern är inte behörig att utöva tillsyn över AB Storstockholms lokaltrafik (SL) och vidtar inte heller i övrigt någon ytterligare åtgärd.”

JK redogör i sitt beslut för grunderna för tryck– och yttrandefriheten och motiverar därefter varför kampanjen inte kan anses utgöra hets mot folkgrupp:”Det är tveksamt om de uttalanden som finns på affischerna och banderollerna kan anses riktade mot en viss folkgrupp eller grupp av personer i den mening som straffstadgandet kräver. Även om så skulle vara fallet når uttalandena, med beaktande av de yttrandefrihetsrättsliga hänsyn som beskrivits ovan, inte upp till en sådan nivå av missaktning som krävs för att brott ska föreligga.”

Skadegörelse?
I och med JKs beslut fastslås alltså att SDs reklam inte utgjort något brott – och att SL därmed inte gjort något juridiskt fel. De privatpersoner som rivit ner delar av reklamen på tunnelbanestationen riskerar däremot att åtalas för skadegörelse – detta eftersom man de facto rivit ned och/eller förstört någon annans egendom. Lagen gör här ingen skillnad på att sparka sönder en busskur, förstöra någons gräsmatta eller riva ner tunnelbanereklam.

Vad innebär detta i praktiken?

• JK är inte behörig att styra SL:s reklam på förhand eller förbjuda den. Hade reklamen inneburit ett tryckfrihetsbrott hade den ansvarige utgivaren dock kunnat fällas.
• För hets mot folkgrupp krävs att en folkdräkt de facto utpekas och att uttalandet har en viss (hög) grad av kränkning/missaktning. Utgångspunkten är att yttrandefrihet ska gälla, i synnerhet när det kommer till politiska yttranden. JK är därför ofta mycket försiktig i att driva processer som skulle innebära en inskränkning i politiska partiers yttrandefrihet.

Foto: Bertil Ericson/TT

Nils Ivars/Stefan Wahlberg

nils.ivars@alltomjuridik.se