En 22-årig man åtalades för skadegörelse alternativt förargelseväckande beteende efter att han ertappats med att ha släppt ut spindlar i grönsaksdisken på en ICA-butik. Både tingsrätten och hovrätten anser att inget brott har styrkts och ”spindelmannen” frias därför.

Det var under hösten 2014 som den då 21-åriga mannen begick ”dådet” på en ICA-butik i Östhammars kommun.

Enligt mannen var han berusad och, som han själv beskriver det, ”fick ett infall”.

Mannen hade med sig en burk innehållandes tre spindlar som han släppte ut i grönsaksdisken.

Personalen på ICA fångade in spindlarna, men visste inte vilken slags spindelart det rörde sig om och huruvida dessa var farliga.

Eftersom spindlarna klättrat runt bland grönsakerna kände sig personalen tvingad att tömma hela disken och slänga alla tomater.

Efter ett par dagar kom besked från Anticimex om att spindlarna varit helt ofarliga källarspindlar.

Den rättsliga processen
Mannen åtalades för skadegörelse alternativt förargelseväckande beteende.

För skadegörelse krävs att den brottsliga gärningen – i detta fall att släppa ut spindlarna – de facto orsakat någon skada. Att tomaterna slängts ansåg inte domstolarna uppfyllde detta. Eftersom spindlarna inte skadat tomaterna kunde inte skadegörelse anses uppfyllt, enligt domstolarna.

Förargelseväckande beteende ansågs inte heller uppfyllt. Domstolarna menar att vad mannen gjort inte kan vara förargelseväckande i gängse uppfattning.

Slutligen krävde ICA-butiken 22-åringen på skadestånd. Skadan menade ICA-butiken hade bestått i dels kostnaden för de slängda tomaterna, dels att personalen tvingats avsätta arbetstid till spindelicidenten.

Ett skadeståndsyrkande måste dock grundas på något, såsom oaktsamhet (culpa), ett avtalsbrott eller en brottslig gärning. I det här fallet hade ICA-butiken grundat sitt skadeståndsanspråk på mannens brottsliga gärning. Eftersom domstolarna inte ansåg att brott hade begåtts ogillades följaktligen skadeståndskravet också.

”Spindelmannen” går därmed fri från både straff och skadestånd.

Vad innebär detta i praktiken?

• Varje brott har flera kriterier – så kallade rekvisit – som alla måste uppfyllas för att domstolen ska kunna döma den tilltalade. Domstolarna prövar dessa rekvisit noggrant och avgör därmed om brottet har begåtts. Dessa rekvisit kan ibland avvika något från vad människor i allmänhet tror och tänker krävs för det aktuella brottet. Tre exempel:
  1) För skadegörelse krävs en faktisk skada som orsakats av gärningen. I fallet ovan hade så inte skett.
  2) För stöld krävs att någon olovligen tagit ett föremål av ekonomiskt värde. Det går därför inte att stjäla föremål utan ekonomiskt värde, såsom enkla skuldebrev eller någon annans pass.
  3) För våldtäkt och andra sexualbrott krävs ofta att det varit fråga om samlag eller ”sexuell handling som är jämförbar med samlag”. Något förenklat krävs fysisk kontakt, varför det aldrig kan bli fråga om våldtäkt om någon exempelvis blottar sig.

Foto: Charlie Riedel/TT

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se