Ett elbolag i Umeå åberopade ”urminnes hävd” när man var oense med Länsstyrelsen gällande en renovering av en kraftstation. Mark- och miljööverdomstolen köpte dock inte det argumentet.
Ett elbolag hade i Umeå kommun en vattenkraftstation. Länsstyrelsen i Västerbotten, som är ansvarig tillståndsmyndighet för kraftstationen genomförde under maj 2012 en kontroll av kraftstationen. Elbolaget hade anmält att renoveringar skulle utföras, vilka hade godkänts av Länsstyrelsen. Därför skulle Länsstyrelsen inspektera renoveringarna.
Länsstyrelsen upptäckte dock under sin inspektion att elbolaget hade gjort större renoveringar än vad man hade aviserat i sin anmälan. Länsstyrelsen utfärdade därför ett så kallat föreläggande om att elbolaget skulle lämna in en ansökan om tillstånd för de delar som de facto hade byggts.
Bolaget ansåg inte att man behövde söka något utökat tillstånd utöver det tillstånd man redan innehade. Därför överklagade bolaget Länsstyrelsens föreläggande till Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt. Bolaget argumenterade bland annat för att vattenverksamheten hade tillstånd enligt äldre lagstiftning grundat på urminnes hävd.
Urminnes hävd?
Hävd och urminnes hävd är juridiska begrepp för att förvärva en äganderätt eller en nyttjanderätt. I grunden handlar det om att man innehar ett föremål, en nyttjanderätt eller ett annat ägande under så lång tid att man till sist ska klassas som sakens ägare.
Det finns i vissa fall tydliga formulerade regler om hur lång tid som i så fall ska löpa. Men det finns också ett begrepp som kallas ”urminnes hävd”. Samerna ges rätt att ha sina renar överallt inom det så kallade renskötselområdet, som omfattar en stor del av Sveriges yta. Detta sker alltså trots att det finns andra markägare. Nyttjanderätten grundas då på ”urminnes hävd”.
Anläggning sedan 1800-talet
Det hade stått en såg- och kvarnanläggning på den aktuella platsen under 1800-talet. Detta menade bolaget gjorde att marken redan var tagen i anspråk på ett sådant sätt att det nu skulle klassas som om urminnes hävd, men hänsyn till hur lång tid som förflutit.
Domstolen ansåg dock inte att den gamla såg- och kvarnverksamheten medförde att bolaget inte skulle behöva söka tillstånd för den renoverade vattenkraftstationen enligt miljöbalken.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, fastställer nu underrättens dom i allt väsentligt. MÖD ger bolaget en skälig tidsfrist för att lämna in sin ansökan om tillstånd, och därför ska förbudet gälla först från oktober 2017.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Jessica Gow/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Nils Ivars / Ruben Evensen, Lexnova
nils.ivars@alltomjuridik.se
