Sedan pappan fått ensam vårdnad om barnen flydde mamman till Israel och tog barnen med sig. Enligt henne själv var det en nödsituation eftersom hon ansåg att barnen for illa hos pappan. Efter mer än ett år “på flykt” döms mamman nu för grov egenmäktighet med barn.
Mannen och kvinnan har tillsammans två barn, födda år 2002 och år 2007. Föräldrarna separerade år 2008 och år 2012 fick pappan ensam vårdnad om barnen.
I november år 2012 reste mamman till Israel med barnen i syfte att bosätta sig där med dem. Barnen kunde återföras till Sverige först ett år senare efter ett beslut av israelisk domstol.
Mamman åtalades vid Östersunds tingsrätt för grov egenmäktighet med barn. Hon nekade till brott och hävdade att hon hade befunnit sig i en nödsituation och att hon hade saknat uppsåt. Enligt mamman hade hon ”flytt” med barnen för att skydda dem från det våld som hon påstod att pappan utsatte dem för.
Tingsrätten konstaterar nu att mammans egna uppgifter visar att hon medvetet fört bort barnen och således har agerat med så kallat direkt uppsåt. Tingsrätten konstaterar också det vore otänkbart att låta den ena föräldern “ta lagen i egna händer” sedan en vårdnadstvist avgjorts av domstolen.
Eftersom bortförandet varat i drygt ett år – och eftersom barnen inte fått veta om de någonsin skulle få återvända till Sverige eller om de skulle få träffa sin pappa igen – döms mamman för grov egenmäktighet med barn till villkorlig dom och 200 timmars samhällstjänst.
Mamman ska också betala sammanlagt 57 000 kronor i skadestånd till barnen och deras pappa.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Eva Clasö/Vanja Eriksson
