En man som hade köpt en häst för att använda på dressyrtävling på elitnivå blev inte glad när hästen ett år senare blev sjuk och inte längre kunde tävla. Han vände sig till bolaget där veterinären som besiktigat hästen arbetade och krävde dem på skadestånd för att besiktningen av hästen skulle ha varit bristfällig. Nu har hovrätten ogillat hans skadeståndsanspråk.

Mannen köpte i november 2009 en häst som skulle användas för dressyrtävling på elitnivå. Han lät hästen besiktigas hos en veterinär innan köpet för att försäkra sig om att hästen skulle kunna användas för sitt ändamål. I intyget angavs det att hästen inte påvisat några avvikelser från vad som var normalt.

Ett år senare diagnostiserades hästen med så kallad facettledsartros i halsen och kunde då inte längre användas i tävlingssyfte.

Köparen vände sig då till Stockholms tingsrätt och krävde veterinärbolaget på skadestånd då han ansåg att de genomfört en bristfällig besiktning.

Borde veterinären ha gjort en notering i intyget?

Tingsrätten konstaterade till att börja med att det inte fanns några strikta regler för hur en hästbesiktning bör gå till. Veterinären hade dessutom noterat att facettlederna var förstorade men bedömde det som normalt med tanke på hästens ålder. Det fanns inte heller några tydliga risker förknippade med förstorade facettleder i sig.

I avsaknad på tydliga regler på hur besiktningsintyget ska utformas och eftersom att avvikelserna på hästen låg inom normala gränser ansåg tingsrätten att veterinären inte hade någon skyldighet att upplysa köparen om de förstorade facettlederna.

Mannen överklagade domen till hovrätten. Enligt hovrättens utredning kunde förstorade facettleder innebära smärta och stelhet i framtiden. De ansåg också att man bör ställa höga krav på besiktningen eftersom att det rörde sig om en häst på elitnivå. Detta ansåg rätten kunde tala för att veterinären borde gjort en notering vid besiktningen.

Däremot konstaterade domstolen även att facettledsförändringar är relativt vanliga hos vuxna hästar och att den aktuella hästen inte hade visat på några kliniska symptom vid undersökningen. Därför landade de tillslut i slutsatsen att det inte utgjort en sådan beaktansvärd risk för framtida besvär som krävt att veterinären gjort en särskild notering i intyget.

Vad innebär detta i praktiken?

• När det inte finns några särskilda regler eller ett avtal mellan parter som reglerar förutsättningarna för vad som gäller vid skadestånd blir det upp till domstolen att försöka göra en bedömning av huruvida någon kan anses vara ”oaktsam”.
• Domstolen får då försöka bedöma hur en normalt aktsam person skulle betett sig i en liknande situation och jämföra det med hur den anklagade agerat. I detta fall gjorde domstolen en bedömning med utgångspunkt i hur en normalt aktsam och i Sverige verksam veterinär skulle ha handlat vid den tiden.

Foto: Julian Stratenschulte/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Pinak Chakraborty

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se