fbpx
 
24 februari, 2015

Friades från våldtäkt efter millimterbedömning

Både tingsrätten och hovrätten ansåg det klarlagt att mannen J hade utfört sexuella handlingar mot kvinnan E – men vad för slags handling handlade det om i lagens mening?

Det rörde sig om en hemmafest under en natt i maj 2013. Mannen J var kraftigt berusad och somnade i en fåtölj. J minns att han vaknade till, upptäckte att han var ensam och gick för att leta efter de andra på festen. I gäststugan hittade han några utav festdeltagarna, däribland kvinnan E, som blev helt rasande och försökte slå och sparka honom.

Kvinnan E beskriver däremot att hon lagt sig på en soffa för att sova, men vaknat till av att hon känt någons fingrar i sitt underliv. Hon uppger vidare att hon sett att det ska ha varit J. När hon flytt därifrån upptäckte hon att hennes kläder var sönderklippta, både strumpbyxor, body och trosor. E beskriver att hon i panik sprang till gäststugan för att söka hjälp från de övriga festdeltagarna. J ska ha efter en stund kommit inklampande i stugan, varpå hon blev hysteriskt arg och försökte hoppa på honom.

Det finns några vittnen som för domstolarna styrker att E förtvivlat kommit till gäststugan och beskrivit vad J gjort mot henne. Inga vittnen har dock sett själva händelsen.

J förnekar att han skulle ha gjort något sexuellt mot E. Han tycker det låter förfärligt det hon varit med om och han påstår också att han saknade sexualdrift vid tidpunkten, på grund av medicinering.

Både tingsrätten och hovrätten bedömer kvinnan E som mest trovärdig. Dessutom var kläderna de facto sönderklippta. Båda domstolarna anser därför att det är styrkt att J genomfört de sexuella handlingarna mot E, samt att E befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.

Men, exakt vad för sexuell handling hade egentligen J gjort?

Tingsrätten gick helt på E:s linje om att hon känt fingrar på och i sitt underliv och dömde J för våldtäkt.

Hovrätten, däremot, ansåg att E var trovärdig i sin beskrivning av hur hon känt fingrar på sitt underliv. Men när det gäller om J ska ha penetrerat henne, dvs tryckt in sina fingrar – menade hovrätten att E inte låtit lika säker i sina minnesbilder, utan att hon snarare efteråt dragit slutsatsen att penetration måste ha skett. Hovrätten bedömde i vilket fall att E på den senare punkten inte kunnat ge tillräckligt starka bevis för att domstolen skulle kunna fastslå att penetration verkligen hade skett.

Denna till synes lilla skillnad gjorde att hovrätten ändrade domen från våldtäkt till sexuellt tvång. Sexuellt tvång kräver ”sexuell handling”, medan våldtäkt kräver att det ska ha rört sig om samlag eller ”handling jämförlig med samlag”. Eftersom inte penetration kunde styrkas kunde inte heller gärningen klassas som ”jämförlig med samlag” – varpå J ”bara” dömdes för sexuellt tvång.

Detta medförde att fängelsestraffet sänktes från 2 år till 8 månader.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Fallet är ett bra exempel på bevisproblematiken inom straffrätt. I och med den grundläggande principen hellre fria än fälla måste det vara starka bevis för att det verkligen var den åtalade som utförde brottet. Men utöver det krävs också starka bevis för att det brott som personen åtalas för är uppfyllt, eftersom man inte ska kunna dömas för ett grövre brott än man verkligen begått. I det här fallet kunde det inte med all säkerhet bevisas att det rört sig om våldtäkt, men däremot kunde det bevisas att det rört sig om sexuellt tvång. Därför var domstolen tvungen att döma för det mildare brottet.

 

Foto: TT

Nils.

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se