Staten är skadeståndskyldig för de extra rättegångskostnader som uppkommit till följd av ett grovt rättegångsfel. Det slår justitiekansler Anna Skarhed fast och beslutar därför att betala 60 000 kronor i skadestånd till ett par som fått sitt ärende återförvisat till tingsrätten från hovrätten.

Ett par vände sig i september 2008 till Västmanlands tingsrätt och stämde en man som hade anlitats för att utföra en byggnadstjänst på deras privatbostad.

Målet gällde rätt till prisavdrag eftersom tjänsten enligt paret var felaktigt utförd, men också skadestånd för skador som hade uppkommit till följd av felet.

Oklarheter om vad som yrkats
Paret förlorade i tingsrätten och överklagade då domen till Svea hovrätt.

Hovrätten konstaterade att det inte framgick av tingsrättsdomen hur skadeståndsbeloppet var beräknat eller hur det hänförde sig till de olika grunderna som hade åberopats. Det innebar att det rådde oklarheter kring vad som egentligen yrkades i målet – och kring själva ramen för prövningen.

Hovrätten ansåg därför att tingsrätten hade begått ett rättegångsfel. Felet kunde inte, utan väsentlig olägenhet, avhjälpas i hovrätten. Hovrätten undanröjde därför tingsrättens dom och målet återförvisades dit.

Parterna förlikades
Vid den nya huvudförhandlingen i tingsrätten år 2011 träffade parterna en förlikning som innebar att vardera parten skulle stå sina rättegångskostnader.

Paret vände sig därefter till Justitiekanslern och begärde att staten skulle betala drygt 160 000 kronor i skadestånd till dem. Ersättningskravet gällde både de “onödiga” rättegångskostnaderna och den ekonomiska förlust som hade uppstått på grund av en oförmånlig förlikning – någonting som var en direkt följd av den utdragna handläggningen och rättegångsfelet.

Paret begärde också ersättning för ombudskostnader hos JK.

Åsidosättande av rättegångsbalken
JK konstaterar nu att hovrättens beslut om att undanröja tingsrättens dom grundades på att tingsrätten hade begått ett grovt rättegångsfel.

Tingsrättsdomen hade avfattats på ett sådant sätt att det inte gick att följa hur det yrkade beloppet hänförde sig till grunderna för talan.

Rättegångsfelet gällde därmed ett “åsidosättande” av rättegångsbalken.

JK konstaterar nu att detta innebär att staten de facto har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot paret.

JK beslutar därför att paret ska få full ersättning för den skada i form av skäliga rättegångskostnader som varit förenade med handläggningen i målet efter återförvisningen. Kostnaderna uppgick till drygt 60 000 kronor och avsåg dels ombud, dels vittnen.

JK anser däremot att den oförmånliga förlikningen inte kan anses vara orsakad av staten. JK avslår därför den delen av kravet. Paret tillerkänns dock ersättning för sina ombudskostnader hos JK.

Vad innebär detta i praktiken?

• Rättegångsfel innebär att något i själva processförfarandet har hanterats felaktigt. I ovanstående fall hade skadestånd dömts ut, men tingsrättens dom var otydlig kring vad som hade grundat skadeståndet – var det prisavdraget? Eller skadorna som uppstått till följd av felet? Kanske både och?
• När en processrättslig fråga tas upp till prövning prövas inte själva sakfrågan i målet. Det kan exempelvis hända att en tingsrätt avvisar, dvs väljer att inte pröva, ett mål om skadestånd. Anledningen kan vara att tingsrätten anser att målet redan är prövat (res judicata), att tingsrätten inte är behörig domstol, eller något annat. Om då någon av parterna anser att avvisningen var felaktig överklagas avvisningsbeslutet till hovrätten och i sista hand HD, som då prövar om avvisningen var korrekt eller inte. Om de övre instanserna kommer fram till att avvisningen var felaktig skjuts målet tillbaka till tingsrätten – som då ska pröva själva skadeståndsfrågan. Överrätten tog alltså bara ställning till tingsrättens avvisande, inte till själva skadeståndsfrågan. Detta är ett tydligt exempel på hur processrätten skiljer sig från den materiella rätten, vilket ofta förvirrar journalister och allmänheten.

Foto: Janerik Henriksson/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Nils Ivars/Ruben Evensen

nils.ivars@alltomjuridik.se