fbpx
 
15 mars, 2016

Gick miste om skadestånd – anspråket för diffust

En fastighetsägare och en konsult krävde båda pengar av varandra. I tingsrätten slutade målet 1-1, för att tala i idrottsliga termer. Hovrätten ändrade dock domen och resultatet skrevs istället till 2-0. Fallet belyser vikten av att veta hur en talan ska formuleras – varför det är så viktigt att känna till juridikens spelregler.

En fastighetsägare anlitade en konsult för att undersöka om fastighetens hus hade ett antal olika brister i inomhusmiljön. Konsultbolaget gjorde en undersökning och fann ett antal brister, bland annat höga ammoniakhalter. Ett antal vidare undersökningar vidtogs och åtgärdslistor upprättades. Till sist fick konsulten genomföra en sista, kompletterande undersökning.

Fastighetsägaren och konsulten hamnade senare i tvist gällande om konsulten hade rätt till betalning för den sista undersökningen som gjordes. Konsulten stämde fastighetsägaren, som bestred anspråket om betalning. Fastighetsägaren  krävde tvärtom skadestånd av konsulten. Båda parter krävde pengar av varandra, helt enkelt.

Fastighetsägaren menade att den sista undersökningen som gjordes bara var en komplettering, eftersom tidigare undersökningar varit undermåliga. På så vis hade konsulten ingen rätt till ytterligare ersättning, eftersom det bara handlade om att fullgöra det uppdrag som redan betalats för. Dessutom ansåg fastighetsägaren att konsulten inte hade agerat fackmässigt och krävde skadestånd därför.

I tingsrätten konstaterade domstolen att den tvistiga undersökningen till sist skulle klassas som ett fristående, nytt uppdrag och inte som en avhjälpning av fel i en tidigare undersökning. På så vis hade konsulten rätt till ytterligare ersättning. Tingsrätten fann däremot att konsulten inte hade agerat fackmässigt – vilket gav fastighetsägaren rätt till skadestånd.

Tvisten slutade 1-1, med andra ord. Båda parterna överklagade dock domen till Svea hovrätt.

För diffus talan

I hovrätten höll rätten med tingsrätten gällande huvudkäromålet – alltså konsultens rätt till ytterligare ersättning. Men för genkäromålet – det vill säga fastighetsägarens skadeståndskrav – gjorde hovrätten en annan bedömning.

En grundregel inom civilrätten är att den som kräver skadestånd också ska visa dels den skada som uppkommit och dels kunna visa varför man är berättigad till ersättning för skadan.

Hovrätten ansåg att fastighetsägaren för att vinna framgång med sin skadeståndstalan borde ha åberopat konkreta omständigheter som visade på varför konsulten inte agerat fackmässigt. Talan borde ha preciserats, helt enkelt.

På den grunden valde hovrätten att ogilla skadeståndsanspråket. Därför kan man säga att tvisten i hovrätten slutade 2-0 till konsultbolaget.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Skadeståndstvister och civilmål i allmänhet kräver att man vet hur man ska lägga upp sin talan. Rätten förhåller sig förhållandevis passiv och hjälper inte parterna speciellt mycket på traven. Det är av den anledningen det är fördelaktigt att vara företrädd av ett juridiskt ombud som är väl bevandrad i rättegångsbalken.
  • Om part A stämmer part B, men att B i samband med stämningen omvänt kräver pengar av A, så blir fallet att parterna båda har krav mot varandra. Den ursprungliga stämningen kallas då huvudkäromål, medan motkravet kallas genkäromål.

 

Foto: Thomas Oneborg/SvD/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

 

nils webb

Nils Ivars / Sophia Lindstedt, Lexnova
nils.ivars@alltomjuridik.se