Marks kommun ska betala 5 000 kronor i skadestånd till en pojke som, när han var tre och ett halvt år gammal, fått sin mun igentejpad av en förskolelärare.
Pedagogen har uppgett att pojken och några andra barn hade varit högljudda när det lekte. När de trots tillsägelse inte blev tystare sa pedagogen att hon skulle tejpa deras munnar.
När barnen ändå inte tystnade hämtade hon inslagstejpen, genomskinlig och cirka en centimeter bred, och satte den löst över barnens munnar från kind till kind. Barnen satt stilla och verkade inte tycka att situationen var hotfull eller obehaglig. Barnen fick ha tejpen i mellan 15 och 20 sekunder och var fortfarande glada när hon tog bort den.
En kollega tog pedagogen åt sidan och sa till henne att det inte var acceptabelt att tejpa barnens munnar, bland annat då det inte har något pedagogiskt syfte. Kollegan konstaterade också att barnen inte var ledsna, utan skrattade och var glada.
En specialpedagog på kommunen, som av rektorn fått i uppdrag att göra en gruppobservation, har senare konstaterat att det är en fin och harmonisk barngrupp och att hon inte kunde se att något barn har påverkats av händelsen.
Pojkens mamma har bland annat uppgett att han inte tyckt att det var roligt, att han inte kunde prata och att det gjorde ont när tejpen togs bort.
Parterna, Skolinspektionen och kommunen, är överens om att pojken har rätt till ersättning för kränkande behandling. Tingsrätten konstaterar att både pedagogens och pojkens mammas uppgifter får betraktas med viss försiktighet, men att pedagogens uppgifter får stöd av det som kollegan har uppgett.
Tingsrätten finner att tejpen varit lätt att ta bort och inte medfört risk för andningssvårigheter. Mammans uppgifter motsägs av vad övriga berättat om hur han agerat i förskolan.
Med anledning till praxis finner tingsrätten att skadeståndet ska bestämmas till de 5 000 kronor som kommunen medgett.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Stefan Gustafsson/TT
Johanna Haddäng/Vanja Eriksson
