Efter att en pappa gett en fastighet i gåva till sin dotter anade sonen (hennes bror) oråd. Sonen ansåg att pappans namnteckning var förfalskad, vilket hovrätten höll med om. Hovrätten bedömde därför att gåvobrevet var ogiltigt. 

En pappa har genom ett gåvobrev gett en fastighet i gåva till sin dotter. Dotterns bror, även mannens son, ansåg inte att gåvan var giltig. Enligt sonen ska pappan inte ha skrivit under gåvobrevet, utan påstod att namnteckningen var förfalskad. Dottern angav att pappan alltid hade velat ge fastigheten till henne, något som sonen inte alls hört innan.

Medan pappan bodde på ett äldreboende, och dottern hälsade på, bad han henne om hjälp med att skriva under gåvobrevet. Dottern hjälpte då honom med pennan och genom att föra hans hand till den plats där han skulle skriva under, enligt dottern. Enligt sonen ska pappan inte ha haft något minne av att han undertecknat ett gåvobrev, trots att han var klar i huvudet. Pappan hade även skrivit under en framtidsfullmakt vid ett senare tillfälle och underskriften där stämde inte alls överens med underskriften i gåvobrevet. Vid tidpunkten för rättegången hade pappan hunnit avlida.

Enligt hovrätten har en gåvomottagare som utgångspunkt bevisbördan för att en gåva har skett. Det är alltså dottern, som gåvomottagare, som ska styrka sitt påstående. Enligt hovrätten är pappans påstådda namnteckningen på gåvobrevet verkligen olik den namnteckning pappan skrivit på
framtidsfullmakten. Trots att det fanns vittnen till gåvobrevet så lämnade inget av vittnena några uppgifter som gav stöd för dotterns påstående att pappan hade undertecknat gåvobrevet. Vittnesuppgifterna bedömdes därför ha lågt bevisvärde av hovrätten.

Hovrätten förklarade, liksom tingsrätten, att gåvobrevet var ogiltigt och ska därför inte gälla. Ingen gåva ansågs därför ha getts till dottern.

____________________________________

Författare: Stephanie Ohlsson, Allt om Juridik

Källa: Blendow Lexnova

Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX