Ett företag som sålt skönhetsprodukter från Hong Kong fälls nu för varumärkesintrång i Sverige. Detta på grund av att varumärkena redan är registrerade här – av andra aktörer.
2012 väckte två svenska bolag talan mot ett kinesiskt bolag som genom en svensk filial som importerade skönhetsprodukter från Hong Kong till Sverige. De två svenska bolagen var licenstagare till varumärkena på skönhetsprodukterna, och menade att importen av produkterna stred mot både svensk rätt och EU-rätt.
Importföretaget menade att svensk och europeisk rätt inte var tillämplig på fallet, eftersom hemsidan som de aktuella produkterna köpts genom – och moderbolaget – var baserade i Hong Kong. Högsta domstolen, HD, kom dock i november 2015 fram till att svensk – och därmed europeisk – rätt var tillämplig på fallet.
I och med att HD konstaterat att fallet kan prövas i Sverige tog Patent- och marknadsdomstolen upp fallet till prövning. Frågan domstolen hade att avgöra var om det kinesiska bolaget genom att importera produkterna hade gjort sig skyldigt till varumärkesintrång.
Domstolen konstaterade först att de båda svenska företagen är licenstagare av varumärkena i fråga, och därför har rätt att föra talan om varumärkesintrång. Det ligger naturligtvis i deras intresse att ingen gör intrång i det varumärke de licensierar, och därmed tjänar pengar på.
Den som har registrerat eller på annat sätt innehar ensamrätten till ett varumärke är den som har rätt att använda det eller licensiera ut det. Eftersom varumärken är territoriellt bundna, det vill säga att de gäller inom ett visst område – oftast ett land – kan det ofta finnas många olika licenstagare, som alla har ensamrätten på ett visst territorium.
Ensamrätten till ett varumärke innebär att ingen annan än innehavaren – i näringsverksamhet – får använda ett tecken som är identiskt och i samma varuklass utan att ha fått tillstånd. Det går däremot bra att registrera varor med samma varumärkesnamn i olika varuklasser, till exempel kläder och matvaror.
Genom tidigare praxis på området har det klarlagts att ett intrång i ensamrätten föreligger om en hemsida på vilket produkterna säljs riktar sig till konsumenter på det territorium för vilket varumärket registrerats. EU-domstolen har sagt att det får avgöras i varje enskilt fall om en hemsida faktiskt riktas till konsumenter inom ett visst territorium.
I det här fallet handlar det om ett företag som via en hemsida har sålt produkter till Sverige. Hemsidan har varit på svenska, och alla priser har angetts i svenska kronor. Eventuella returer skulle ske till en postadress i Sverige. Varor har dessutom sålts och skickats till kunder i Sverige.
Domstolen bedömer därför att det skett ett intrång i de svenska bolagens ensamrätt till varumärkena. I och med att ett intrång har skett kan ett vitesförbud komma på tal. Vitesförbud syftar till att få den som begår intrånget att sluta och innebär att man förbjuder en part att till exempel fortsätta importera produkter som utgör varumärkesintrång. Fortsätter parten trots förbudet tvingas den betala vite. Tanken är att vitet ska ha en avskräckande effekt som gör så att förbudet efterlevs.
I det här fallet handlar det om intrång i ensamrätten till varumärken som har ett visst renommé och goodwill i kundkretsen. Mot denna bakgrund bestämmer domstolen att för det fall att importbolaget inte upphör med varumärkesintrånget kommer bolaget tvingas betala ett vite på 750 000 kronor.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Ellen Sjöberg
