En 51-årig kvinna som dömts att betala 25 000 kronor i kränkningsersättning till sin femåriga dotter för att ha fört bort henne från ett LVU-boende nekas prövningstillstånd i HD. Hovrättens avgörande står därmed fast.

En 51-årig kvinna åtalades efter att ha fört sin femåriga dotter, som vårdades på ett hem med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, till Grekland för att istället beredas vård där.

Tingsrätten konstaterade att socialnämnden enligt LVU är att anse som ”vårdare” och inte mamman, trots att hon bott i separat hushåll med dottern och skött den dagliga omvårdnaden. Rätten anförde även att mamman haft insikt om att hon obehörigt skilt barnet från vården eftersom hon, mot bakgrund av LVU-beslutet, vetat att hon inte fått lämna vårdinrättningen. Hon hade därmed gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn.

Brottet bedömdes som grovt med hänsyn bland annat till att dottern förts till en ovan miljö utrikes, att vistelsen synes bli långvarig samt att det handlat om avbrytande av LVU-vård som initierats för att en skadlig relation mellan dottern och mamman skulle brytas. Det handlade även om bortförande av ett ungt barn med särskilda behov.

Vidare hade det bästa sättet att vårda dottern varit att skilja henne från modern. Bland annat mot denna bakgrund bestämdes påföljden till tio månaders fängelse.

Tingsrätten ansåg dock inte att barnets frihet och frid allvarligt kränkts eftersom mamman haft goda planer om vård på annan ort och varit med dottern före och efter bortförandet. Dotterns yrkande om kränkningsersättning ogillades därför.

Domen överklagades till hovrätten, som fastställde tingsrättens dom i skulddelen.

Hovrätten ansåg dock att dottern har rätt till kränkningsersättning om 25 000 kronor, bland annat eftersom hon förts till ett främmande land där hon inte känt någon annan än mamman och inte behärskat språket.

Även omständigheten att dottern skilts från sina syskon och den planerade LVU-vården medförde enligt hovrätten att ersättning ska utgå.

Mamman överklagade men Högsta domstolen, HD, beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i målet. Hovrättens avgörande står därmed fast.

Vad innebär detta i praktiken?

• Principen om barnets bästa är vägledande på området och innebär att det går före en förälders rätt till sitt barn. Det är därför viktigt att inte ”ta saken i egna händer” då det kan innebära en ännu mindre kontakt med barnet i framtiden, exempelvis för att den andra föräldern då bedöms lämpligare som vårdnadshavare.

Foto: TT

Johanna Haddäng/Vanja Eriksson

vanja.eriksson@blendow.se