fbpx
 
5 april, 2016

Europadomstolen kritiserar Sverige för bristande asylprövning

Europadomstolen för mänskliga rättigheter uttalar att Sverige skulle bryta mot ”rätten till livet” och ”förbudet mot tortyr” om en utvisning av en iransk man verkställs utan vidare utredning av hans asylskäl. Mannen hade nämligen konverterat från islam till kristendom, vilket Sverige inte beaktat i sin asylprövning. 

En man född 1962 kom till Sverige 2009 och ansökte om politisk asyl. Under 2010 genom gick han en utredning hos Migrationsverket. Bland annat lämnade mannen över ett dokument där en präst deklarerat att mannen konverterat från islam till kristendom och att mannen blivit döpt.

Med anledning av konverteringen ställde utredningspersonalen på Migrationsverket frågor till mannen om konverteringen. Mannen ska då ha svarat att han såg konverteringen som något privat. Personalen ska då ha förtydligat att de ville veta om certifikatet om konvertering åberopades som en grund för hans asylansökan. Mannen ska då ha svarat: ”No, it is not somthing I want to rely on. It is something private.” (Europadomstolens ord).

Den asylsökande mannens ombud underströk att mannen inte hade bytt religion i syfte att förbättra chanserna att få asyl. Det hade varit helt fristående från detta och handlat om hans personliga övertygelse.

Asylprocessen fortsatte och Migrationsverket höll ett antal intervjuer med mannen gällande hans politiska bakgrund och kring en rad andra frågor, där Migrationsverket bland annat ifrågasatte vissa av mannens påståenden kring ett gripande han påstått sig ha blivit utsatt för 2009 i Iran.

Sammantaget ansåg Migrationsverket inte att mannen hade visat tillräckligt starka skäl för att få asyl, varpå mannens därmed skulle avvisas.

Domstolsprövningar

I Migrationsdomstolen fick mannen också nej. Mannen hade enligt rätten inte åberopat sin konvertering som asylskäl, utan endast de politiska skälen.

Enligt Migrationsdomstolen hade mannen visserligen framstått mycket trovärdig i väsentliga delar av hans berättelse, men sammantaget saknades ändå grund för politisk asyl.

Mannen överklagade igen, till Migrationsöverdomstolen. Där framförde han att anledningen till att han inte åberopat konverteringen som grund för asyl var att religionsfrågan var personlig och känslig för honom. Han var bland annat rädd att iranska myndigheter skulle ha fått kännedom om hans konvertering när han diskuterade den med de svenska migrationsmyndigheterna. Migrationsöverdomstolen gav dock inte prövningstillstånd.

Ny bedömning?

Mannen begärde då att hans utvisning inte skulle verkställas och att migrationsmyndigheterna skulle göra en ny bedömning i ljuset av att nya omständigheter tillkommit. Han anförde bland annat att konvertering till kristendom riskerade dödsstraff i Iran.

Migrationsverket avslog dock denna begäran om att de skulle omvärdera mannens fall. Migrationsverket konstaterade nämligen att frågan om mannens konvertering varit nämnd i asylprövningen (bland annat i förhören med mannen), men att mannen själv valt att inte stödja sin begäran om asyl på denna grund. Därför kunde det enligt Migrationsverket inte ses som en ”ny omständighet”.

Mannen överklagade Migrationsverkets beslut att inte ompröva till Migrationsdomstolen, men fick nej även där. Konverteringen kunde inte ses som en ”ny omständighet”, menade man. Mannen fick inte prövningstillstånd i Migrationsöverdomsolen, vilket beslutades den 22 novermber 2011 – drygt två år efter ankomsten till Sverige.

Utvisningsordern avseende mannen löpte ut den 8 juni 2015 – och baserat på vad som sägs i Europadomstolens dom framstår mannen inte ha blivit utvisad inom denna tid.

Fallet hamnade i Europadomstolen

Med anledning av mannens asylprocess drogs svenska staten inför Europadomstolens stora kammare i Strasbourg.

Europadomstolen anser att den utredning som de svenska myndigheterna har gjort av mannens politiska aktiviteter i Iran har varit tillfredsställande.

Däremot konstaterar domstolen att den omständigheten att mannen inte har åberopat sin konvertering till kristendom som asylskäl inte innebär att de nationella domstolarna inte ska beakta konverteringen vid asylprövningen.

Av artikel 2 och 3 i Europakonventionen (rätten till livet respektive tortyrförbudet) följer en skyldighet för Europakonventionens stater att se till att personer inte torteras eller avrättas i andra länder. På så vis kan det strida mot rätten till livet att utvisa en person till ett land där personen riskerar dödsstraff.

Av artikel 3 och 3 följer också enligt Europadomstolen att de behöriga nationella myndigheterna har en skyldighet att – på eget initiativ och oavsett den sökandes agerande – bedöma all information som har kommit till deras kännedom innan ett utvisningsbeslut fattas.

Trots att de svenska myndigheterna vetat om mannens konvertering har de ändå inte utrett konverteringen och de konsekvenser som den kunde medföra vid ett återsändande till Iran. Enligt Europadomstolen skulle det därför strida mot artiklarna 2 och 3 EKMR att utvisa mannen utan att först genomföra en ordentlig utredning av mannens konvertering.

Europadomstolen fäller därför Sverige och tvingar svenska staten att betala nästan 34 000 Euro till den asylsökande mannen för de kostnader han haft. Däremot får mannen inget skadestånd.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Europadomstolen har inte mandat att ändra de svenska myndighetsbesluten (t.ex. en asylprövning) i sak. Däremot kan domstolen konstatera att Sverige brutit mot Europakonventionen och ålägga Sverige att betala skadestånd till den som kränkningen av konventionen drabbat. Sverige är bunden att följa Europadomstolens praxis, men om Sverige skulle vägra skulle inte Europadomstolen kunna göra annat än att dra Sverige inför rätta igen. Beslutsmakten i det enskilda fallet finns alltid kvar hos den enskilda staten.

 

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

nils webb

Nils Ivars / Sophia Lindstedt, Lexnova

nils.ivars@alltomjuridik.se