En kvinna hade fått en andel i en fastighet från sin pappa. I samband med att fastigheten såldes delades de lån som fastigheten var belastad med lika mellan kvinnan och den andra andelsägaren. Kvinnan ansåg dock att hon inte hade någon betalningsskyldighet och att den andre andelsägaren egentligen var ensam ansvarig för lånen. HD har nu valt att inte pröva frågan och dottern anses, enligt underinstansernas bedömning, vara betalningsansvarig för lånet.
Fastigheten ägdes till en början av en 62-årig kvinna som också stod som ensam låntagare för de lån som fastigheten var belastad med. Hon valde senare att överlåta en andel i fastigheten till pappan, som i sin tur överlät andelen till sin dotter. 62-åringen stod dock kvar som ensam låntagare för lånen för vilka fastigheten utgjorde säkerhet.
När fastigheten senare såldes för 3,2 miljoner kronor gjordes en avräkning enligt samäganderättslagen, vilket innebar att lånen delades lika mellan dottern och den ursprungliga låntagaren. Dottern, som inte ansåg att hon skulle stå för lånet, stämde därför 62-åringen på cirka en miljon kronor. Dottern argumenterade att eftersom 62-åringen stått som ensam låntagare har hon inte någon betalningsskyldighet för lånet.
Domstolarnas bedömning
Både tingsrätten och hovrätten gjorde liknande bedömningar där man lämnade dotterns talan utan bifall.
Det konstaterades att eftersom dotterns rätt härleds från pappans ägande, kan hon inte ha en bättre ställning i förhållande till den andre andelsägaren än vad pappan hade vid tiden för sitt ägande. Därför var det avgörande hur låneansvaret fördelats mellan pappan och den andra andelsägaren vid tidpunkten för pappans förvärv av andelen i fastigheten.
Både tingsrätten och hovrätten kom till slutsatsen att pappan och 62-åringen hanterat lånen som om de vore deras gemensamma. Därför ansågs pappan ha varit betalningsskyldig för lånet.
Hovrätten konstaterade att pappan visserligen haft möjlighet att överlåta fastighetsandelen till sin dotter utan att samtidigt överlåta betalningsskyldigheten för lånet. I sådant fall hade pappan varit betalningsansvarig istället för dottern. Att pappan, i gåvobrevet till sin dotter, inte har uppställt ett villkor om att hon också skulle överta detta betalningsansvar är en fråga som inte berör 62-åringen utan är en fråga mellan pappan och dottern, konstaterade hovrätten.
Dottern överklagade domen till Högsta domstolen, HD, som dock inte meddelar prövningstillstånd.
Vad innebär detta i praktiken?
Detta fall visar på att vem som är skriven som låntagare inte alltid är avgörande för betalningsskyldigheten för lånet. Om två personer exempelvis hanterar lånet som ett gemensamt kan det innebära betalningsansvar även för den person som inte är skriven som låntagare.
Foto: Anders Wiklund / TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Pinak Chakraborty
pinak.chakraborty@alltomjuridik.se
