fbpx
 
23 september, 2015

Djurens rätt har inte rätt att överklaga lodjursjakt

Naturvårdsverket tog beslut om licensjakt på lodjur. Det gillade inte Djurens rätt och vände sig till domstol. Efter en lång domstolsprocess konstaterar nu Kammarrätten att Djurens rätt inte ens var behörig att överklaga.

Det var i februari 2014 som Naturvårdsverket beslutade om licensjakt på sex lodjur i Gävleborgs län. Djurens Rätts lokalavdelning i Gävle/Sandviken överklagade beslutet och begärde så kallad inhibition.

Inhibition är ett intermistiskt beslut som i praktiken innebär att en domstol preliminärt upphäver beslutet i väntan på den riktiga prövningen. I det här fallet kan en inhibition tyckas logisk, i och med att en domstolsprocess tar lång tid och att om beslutet kvarstår så riskerar lodjur att skjutas. Om sedan domstolen finner att jaktbeslutet var felaktigt är kanske de aktuella lodjuren redan fällda.

Eftersom det var fråga om ett myndighetsbeslut landade frågan hos Förvaltningsrätten i Stockholm.

Förvaltningsrätten konstaterade att huvudregeln är att endast den som är part i ett ärende kan överklaga. Undantaget är om den utomstående åberopar att beslutet antingen påverkar dennes rättsställning eller att den utomstående åberopar ett intresse som det är möjligt att beakta vid sakens prövning.

Frågan blev därför om Djurens rätt som utomstående part kunde klaga på beslutet med stöd av detta undantag. Djurens rätt yrkade alltså att domstolen skulle fastställa att föreningen enligt lagen har talerätt.

Utifrån stadgarna i Djurens rätt konstaterade förvaltningsrätten att organisationens ändamål bland annat var att verka för avskaffande av plågsamma experiment på djur och att föreningen försöker uppnå detta ändamål genom att samla, bekantgöra och belysa sakförhållanden angående det vetenskapliga djurplågeriet, samt genom att befordra stiftandet av verksamma lagar däremot.

Mot bakgrund av detta ansåg inte förvaltningsrätten att föreningen hade visat att den uppfyllde ställda krav för att få talerätt i miljöfrågor i allmänhet eller att Naturvårdsverkets beslut om licensjakt efter lodjur påverkade föreningen på ett sådant sätt att den av den anledningen hade rätt att överklaga beslutet.

Överklagandet avslogs därför. Domstolen fann att Djurens rätt inte hade rätt att klaga på beslutet.

Prövning även i Kammarrätten

Djurens rätt överklagade till Kammarrätten – och här blir det lite invecklat: Grundbeslutet, att jaga lodjur, låg alltså vilande i väntan på att frågan om Djurens rätts överklaganderätt skulle fastslås.

Kammarrätten i Stockholm har nu meddelat sitt beslut och finner liksom förvaltningsrätten att Djurens rätt saknar talerätt i jaktbeslutsfrågan.

Sammanfattat kan grunden för detta formuleras som att även om Djurens rätt förvisso har som syfte att motverka förtryck mot djur – vilket vissa menar att jakt är – så uppfyller detta ändå inte kriterierna för en sådan miljöorganisation som tillerkänns talerätt i miljöfrågor i allmänhet.

Djurens rätt har alltså inte talerätt.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Det är upp till lagstiftaren att reglera vem eller vilka personer och organisationer som ska ha möjlighet att överklaga ett myndighetsbeslut. I särskilda fall kall det dock hända att en fysisk eller juridisk person som saknar talerätt ändå skickar in ett överklagande och som då anför att denne visst har överklaganderätt. I ett sådant läge måste domstolarna först pröva talerättsfrågan. När den är avgjord kan domstolen ta itu med själva sakfrågan i målet.

 

Foto: AP/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

 

nils webb

Nils Ivars/Eva Clasö

nils.ivars@alltomjuridik.se