Diskrimineringsombudsmannen drog ett bussbolag inför domstol för att ha åldersdiskriminerat sina chaufförer – nu döms bolaget att betala 120 000 kronor i ersättning till de diskriminerade chaufförerna.
Tre buss- och färdtjänstchaufförer var anställda hos ”bussbolaget”. De hade så kallade behovsanställningar, vilket i juridisk mening är allmänna visstidsasntällningar (ALVA) som förnyas för varje behovsperiod. I detta fall rörde det sig om anställningar som förlängdes årsvis. I samband med att de tre chaufförerna fyllde 70 år meddelade arbetsgivaren att företagets policy gör att de inte kommer erbjudas någon förlängning av anställningen.
De tre chaufförerna vände sig då till Diskrimineringsombudsmannen, DO, som förde deras talan mot arbetsgivaren i Arbetsdomstolen, AD. DO:s hela funktion är att finnas till för allmänheten att driva diskrimineringsfall, för att på så vis upprätthålla den diskrimineringslag som gäller i Sverige.
DO stämde både arbetsgivaren, Sveriges bussföretag och Biltrafikens Arbetsgivareförbund i Arbetsdomstolen och krävde att de solidariskt skulle ersätta var och en av de tre chaufförerna med 100 000 kronor i diskrimineringsersättning, plus ränta.
DO menade att 70-årsgränsen inneburit direkt åldersdiskriminering enligt diskrimineringslagen. Diskrimineringsregeln har vissa undantag, men DO menar att inget av dessa är uppfyllt. Bland annat hade DO chefsläkaren för Trafikmedicinska rådet som sakkunnig i rättegången. Chefsläkaren menade att en strikt åldersgräns är ett ”trubbigt instrument” för att bedöma de anställdas förmåga att hantera trafiksituationer på ett bra sätt.
Arbetsgivaren bestred talan
Arbetsgivarparterna bestred DO:s talan helt. Arbetsgivarbolaget hade inlett en trafikmedicinsk undersökning i syfte att förbättra arbetet kring trafiksäkerhet. Detta menade arbetsgivarparterna är något som föreskrivs av Transportstyrelsen. Dessa föreskrifter kräver att alla förare över 65 år varje år testas i en sådan undersökning, hävdade arbetsgivarparterna.
Trots att man genomförde denna undersökning försvarade bolaget sin ålderspolicy med att bolaget måste hantera den ökade säkerhetsrisken kopplat till ålder. Enligt bolaget är det inte möjligt att ”fånga upp kognitiva nedsättningar” med de ordinarie läkarundersökningarna som görs från 65 års ålder. Bolaget menade att alla behandlades lika och att andra tjänster än just förartjänster kunde erbjudas inom bolaget för de anställda som fyllt 67 år.
Arbetsdomstolens bedömning
AD konstaterar i sin dom att parterna är ense om att ålderspolicyn varit diskriminerande, men att tvistens fråga är huruvida något av de undantag som diskrimineringslagen uppställer blivit uppfyllt.
AD anser att trafiksäkerhetsskäl förvisso är en legitim och godtagbar anledning att frångå huvudregeln i diskrimineringslagen. Men det krävs dessutom att de enskilda fallen verkligen varit väl avvägda och att ändamålet inte helgar medlen.
Domstolen utgår från ett EU-direktiv som stadgar hur särbehandling på grund av ålder för göras och konstaterar att särbehandling endast får ske under mycket begränsade omständigheter.
Åldern 70 år kan enligt AD inte anses vara ett ”verkligt och avgörande yrkeskrav” – men att vissa fysiska förmågor kan göra det. I praktiken betyder detta att en strikt åldersgräns inte kan anses legitim, men att fysisk och kognitiv nedsättning i sig är en acceptabel faktor i att avgöra vem som får vara chaufför.
AD finner att arbetsgivarparterna inte ”på ett övertygande sätt” har visat att bolagets generella övre åldersgräns för anställning som förare är ett lämpligt och nödvändigt verktyg för att uppnå det i och för sig berättigade syftet, att främja trafiksäkerhet..
Med hänvisning till att bolaget inte har haft för avsikt att kränka förarna, som snart ”kommer i åtnjutande av ålderspension”, och det var fråga om tidsbegränsade avtal som varken gav förarna rätt till arbete av viss omfattning eller skyldighet för dem att arbeta bestäms diskrimineringsersättningen till 40 000 kronor per person.
Vad innebär detta i praktiken?
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Fredrik Sandberg/TT (Obs! Bilden har inget med den aktuella domstolsprocessen att göra.)
Nils Ivars/Johanna Haddäng
nils.ivars@alltomjuridik.se
