En styrelseledamot blev personligt betalningsansvarig för bolagets skulder motsvarande 1,7 miljoner kronor. Rätten ansåg att styrelsen borde ha upprättat en kontrollbalansräkning.
Ett biluthyrningsföretag var franchisetagare till ett större franchisebolag. 2009 gick franchisetagaren i konkurs. Vid konkursutbrottet hade bolaget samlat mellan 2007-2009 på sig skulder till franchisegivaren uppgående till drygt tre miljoner kronor.
Franchisegivaren menade att styrelsen i bolaget som nu gått i konkurs måste ha varit skyldig att agera. Man hävdade att styrelsen borde ha upprättat en kontrollbalansräkning eftersom bolagets egna kapital vid ett antal tillfällen understigit det registrerade aktiekapitalet.
Styrelsen bestod av en ensam styrelseledamot och frågan i målet blev därför om styrelseledamoten hade varit försumlig och därför blivit personligt betalningsansvarig för de obetalda skulderna till franchisegivaren.
Styrelseledamoten försvarade sitt agerande med att det enligt honom inte hade funnits anledning att upprätta en kontrollbalansräkning förrän konkursen väl var ett faktum.
Frågan till domstolsprövning
Den juridiska regeln i aktiebolagslagen fungerar nämligen så att styrelsens personliga betalningsansvar börjar gälla från dess att styrelsen borde ha upprättat en kontrollbalansräkning och att kontrollbalansräkningen de facto visat att det registrerade aktiekapitalet inte är täckt.
Helsingborgs tingsrätt ansåg att styrelseledamoten hade full insikt om hur dåligt företaget gick och att han visste om kapitalbristen. På så vis borde en kontrollbalansräkning ha upprättats tidigare.
Rätten fann därför att mannen hade brustit i sitt styrelseansvar.
Frågan var då hur stora summor som mannen skulle bli personligt betalningsansvarig för. Franchisegivaren hade som bekant yrkat ersättning motsvarande cirka tre miljoner kronor. Tingsrätten ansåg dock att endast ett visst antal av de fordon som förpliktelserna avsåg hade plockats ut och levererats efter det att kontrollbalansräkning upprättats. Det personliga betalningsansvaret omfattade på så vis bara förpliktelser motsvarande ett belopp om 1,7 miljoner kronor, slog tingsrätten fast.
Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning och Högsta domstolen har nu beslutat att inte släppa upp målet till prövning.
Mannen måste alltså betala 1,7 miljoner ur egen ficka.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Andreas Apell/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Nils Ivars/Sophia Lindstedt
nils.ivars@alltomjuridik.se
