En kvinna i Småland har inte styrkt sitt påstående om att en skuld om 55 000 kronor har betalats tillbaka. Det anser hovrätten som nu river upp tingsrättens dom och förpliktigar kvinnan att betala hela beloppet till långivaren.
En man ansökte om betalningsföreläggande mot en kvinna som han hade lånat ut 55 000 kronor till år 2004.
Kvinnan hävdade dock att hon redan hade betalat skulden och visade upp en kvittokopia som bar mannens signatur.
I tingsrätten hävdade mannen att kvittokopian var falsk och att hans namnteckning hade kopierats från en annan handling. Tingsrätten ansåg dock kvittot skulle tillmätas fullt bevisvärde och biföll käromålet.
Hovrätten konstaterar nu att namnteckningen på kvittokopian uppvisar stora likheter med motsvarande namnteckning på den handling som mannen hävdar att den har kopierats från. Hovrätten anser dock att kvittokopian är av dålig kvalitet och att det inte är svårt att föreställa sig att det, med tillgång till moderna bildredigeringsprogram och dylika hjälpmedel, inte är förenat med några större svårigheter att åstadkomma en handling av detta slag även om någon motsvarande originalhandling inte existerar.
Hovrätten anser också att kvittot har en utformning som framstår som något konstruerad och onaturlig. Det är till exempel, enligt hovrätten, svårt att förstå varför mannens namnteckning återfinns på ett helt annat ställe på kvittot än vid den stämpel som anger ordet “BETALD” följt av en datering.
Vidare kan det inte bortses från det anmärkningsvärda i att kvinnan varken återkrävt det skuldebrev som hon undertecknat eller bevarat kvittot på sin betalning i original, men ändå har bemödat sig om att spara en kopia av kvittot i sin dator.
Med anledning av detta finner hovrätten att kvinnan inte har styrkt sitt påstående om att skulden har betalats och mannens överklagande bifalls.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Eva Clasö/Vanja Eriksson
