Hovrätten för Västra Sverige friar nu en 51-årig man som tidigare dömts av Göteborgs tingsrätt för att ha våldtagit en sexårig flicka. Hovrätten anser inte att mannen har haft en rättvis rättegång – något som han har rätt till enligt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Det var under våren 2016 som en sexårig flicka övernattade hemma hos en närstående som är sambo med 51-årigen. Flickan sov på en madrass på golvet i parets sovrum.
Flickan har senare för anhöriga och i förhör hos polisen beskrivit hur 51-åringen utsatt henne för ett övergrepp i samband med att sambon lämnat sovrummet för att röka på balkongen. Flickan beskrev det som att mannen ”tryckte in fingret jättehårt” mot hennes underliv ”så att det gjorde ont och kändes inuti”.
51-åringens sambo förnekade att hon varit på balkongen och förklarade att hon var övertygad om att han inte hade gjort det han anklagades för. Göteborgs tingsrätt ansåg dock inte att hennes uppgifter var trovärdiga. Detta för att hon bland annat försökt påverka andra som vittnat i målet.
Tingsrätten valde därför att gå på flickans berättelse och dömde den 51-åriga mannen till två år och tre månaders fängelse för barnvåldtäkt. Han blev även skyldig att betala 115 000 kronor i skadestånd till flickan.
Hovrätten: rättegången var inte rättvis
Varken under utredningen eller i tingsrätten hade mannen eller hans försvarare fått möjlighet att ställa frågor till flickan om händelseförloppet. Detta menade mannen stred mot hans rätt till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen. Han överklagade därför domen till hovrätten.
Enligt artikel 6 i Europakonventionen innefattar rätten till en rättvis rättegång en rätt för den anklagade att förhöra vittnen som åberopas mot denne. Enligt flera tidigare avgöranden i Europadomstolen har det klargjorts att det strider mot artikel 6 att lägga målsägande- eller vittnesuppgifter till grund för en fällande dom om den anklagade inte haft möjlighet att utnyttja sin rätt att förhöra uppgiftslämnaren.
Åklagaren hävdade i hovrätten att anledningen till att ett förhör med flickan inte tillåtits var att flickans vårdnadshavare inte samtyckt till detta. Åklagaren ansåg också att ett förhör under aktuella omständigheter skulle strida mot barnets bästa. Hovrätten instämmer i åklagarens bedömning om att tvinga fram ett förhör varken skulle vara till barnets bästa eller berika utredningen.
Hovrätten gör dock bedömningen att flera av de frågor som mannen och hans försvarare velat ställa skulle kunnat få betydelse vid bedömningen av flickans berättelse. Förhöret med flickan har varit av avgörande betydelse för åtalet, men försvaret har inte fått möjlighet att ifrågasätta uppgifterna.
Därför anser hovrätten att flickans uppgifter inte kan läggas till grund för att fälla 51-åringen. Det fanns inte heller några andra omständigheter som väger tillräckligt tungt för en fällande dom. Hovrätten väljer därför att fria 51-åringen.
Vad innebär detta i praktiken?
- Den som anklagas för ett brott har rätt att ifrågasätta de uppgifter som ligger till grund för att fälla personen i fråga. Om det rör sig om vittnes- eller målsägandeuppgifter kan det innefatta en rätt för den anklagade (eller dennes försvarare) att få ställa frågor till uppgiftslämnaren.
- Det är åklagarens och domstolens uppgift att se till att den anklagades rättigheter tillgodoses. I annat fall kan det innebära att den anklagade inte får en rättvis rättegång, vilket kan leda till att denne helt frias från anklagelserna.
Foto: Jessica Gow/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Pinak Chakraborty
pinak.chakraborty@alltomjuridik.se
