Arbetsdomstolen har i en dom slagit fast att en konkurrensklausul som en revisor haft i sitt anställningsavtal inte är skälig, och därför inte ska tillämpas mellan honom och hans tidigare arbetsgivare.
Mannen, som haft mycket gott rykte, bytte år 2009 arbetsgivare. 80 av hans kunder följde då med honom till hans nya arbetsgivare.
Mannen hade dock en konkurrensklausul i sitt anställningsavtal, som gick ut på att han var tvungen att betala 35 procent av det belopp som han fakturerat dessa kunder till den ursprungliga arbetsgivaren i ersättning under en tvåårsperiod.
Sundsvalls tingsrätt ansåg att klausulen var giltig, men att det skulle jämkas, bland annat med hänsyn till att revisorn inte hade kunnat bygga någon buffert för ersättningsskyldigheten med den ingångslönen han hade. Tingsrätten menade att det skadestånd om skulle betalas ut bör sättas i relation till arbetstagarens lön.
Arbetsdomstolen menar nu att klausulen inte enbart tar sikte på kunder som följde med revisorn när han bytte arbetsplats, utan även sådana som valt honom på grund av kompetens. AD menar att klausulens omfattning och ersättningens storlek inskränker inte endast marginellt hans möjligheter att jobba som revisor.
AD menar att även om revisorn varit verksam under en lång tid när överenskommelsen träffats, och därmed borde veta vad klausulen gick ut på, så har den inte diskuterats mellan parterna.
AD:s helhetsbedömning leder alltså till att klausulen är oskälig och ska alltså inte tillämpas.
Vad innebär detta i praktiken?
- Det står fritt fram att skriva in konkurrensklausuler i anställningsavtal.
- Oskäliga avtalsvillkor kan alltid jämkas med hjälp av 36 § avtalslagen.
- 38 § avtalslagen tar särskilt sikte på oskäliga konkurrensklausuler, som kan lämnas helt utan verkan med hjälp av denna paragraf.
Foto: Claudio Bresciani / TT
Johanna Haddäng/Ellen Sjöberg
ellen.sjoberg@alltomjuridik.se
