En nu 17-årig flicka vittnade som 16-åring i en rättegång gällande våldtäkt mot barn. Flickan svor vittnesed och berättade sedan uppgifter som hon efter rättegången avslöjade var falska. Att ljuga under ed ses inte med blida ögon i Sverige – därför döms hon nu för mened.

I målet, där åtalet gällde våldtäkt mot barn, var den då 16-åriga flickan kallad som vittne. Som vittne avlägger man (med några få undantag) en vittnesed, ungefär som i amerikanska filmer. När eden är avlagd talar man under straffansvar, vilket gör att om man medvetet talar osanning eller förtiger relevanta uppgifter kan man dömas för mened, vilket kan ge fängelse i upp till fyra år. Detta kan jämföras med brottet våldtäkt mot barn, där normalgraden max kan ge sex års fängelse.

Under rättegången var en central fråga huruvida den misstänkte hade befunnit sig tillsammans med målsäganden i den källare där våldtäkten skulle ha ägt rum.

Flickan som vittnade påstod då att den misstänkte mannen inte hade befunnit sig i källaren.

Domstolen valde dock att inte ta hänsyn till flickans vittnesuppgifter och lade istället hennes berättelse från förundersökningen, där hon gett en annan version, till grund för bedömningen. Den åtalade mannen friades dock av andra skäl och den frikännande domen fastställdes senare av hovrätten.

Hotades av den åtalade
Två dagar efter rättegången i tingsrätten kontaktade flickan självmant polisen och uppgav att hon hade ljugit under vittnesförhöret. Hon berättade att mannen som stod åtalad hade ringt henne innan rättegången och uppmanat henne att ljuga.

Flickan hade upplevt samtalet som hotfullt och eftersom hon visste vad den tilltalade mannen och hans kompisar var kapabla till bestämde honsig för att ljuga, precis som de hade sagt till henne.

Flickan åtalades själv för mened
Efter samtalet, där flickan erkände att hon ljugit, åtalades hon för mened. Rätten konstaterar att det är bevisat att flickan medvetet har lämnat en osann uppgift som var av betydelse i rättegången – och därmed har gjort sig skyldig till mened.

Flickan menade i sitt försvar att hon handlat i nöd, eftersom hon känt sig hotat. Försvaret ansåg därför att hennes gärning (lögnen) inte skulle kunde vara straffbar.

Tingsrätten konstaterade att det hot som flickan påstår sig ha blivit utsatt för inte kunnat preciseras närmare. Därför ansåg rätten att kraven för straffrihet inte var uppfyllda.

Flickan dömdes alltså för mened av normalgrad, vilket enligt lagstiftningen ska ge fängelse.

Men, eftersom flickan endast var 16 år vid rättegången inträder den så kallade “ungdomsrabatten” – och straffet sänks med hänsyn till hennes ålder. Domstolen fann till sist att straffvärdet för hennes brott endast landade på en månads fängelse.

Om straffvärdet blir ett såpass kort fängelsestraff brukar fängelse normalt inte dömas ut. Men vid just brottet mened har lagstiftaren, våra politiker, uttalat att det finns en starkare presumtion för att fängelse faktiskt ska dömas ut. Mened är ett så kallat “artbrott”.

Tingsrätten fann dock förmildrande omständigheter, såsom att hon självmant har angivit sig till polisen och hennes besvärliga situation. Därför dömde domstolen “bara” flickan till ungdomsvård.

Vad innebär detta i praktiken?

• Mened, att tala osant under ed i domstol, är ett brott som ofta straffas hårt. Fängelse följer i regel. För oinvigda kan det tyckas konstigt att mened kan ge ett lika hårt straff som exempelvis misshandel eller våldtäkt. Anledningen till att mened har ett så högt straff är att en lögn av ett vittne i en domstol kan få ödesdigra konsekvenser för den tilltalade i rättegången. Låt säga att ett vittne ljuger – och tack vare det döms någon oskyldigt. Av den anledningen har brottet mened ett högt straffvärde och är också ett artbrott, dvs att domstolen ofta ska välja fängelse som påföljd.

Foto: Paul Madej / TT

Nils Ivars/Ruben Evensen

nils.ivars@alltomjuridik.se