En 48-årig kvinna i Borås som åtalats för att ha försökt döda sin handikappade son med extremt höga doser av mediciner döms mot sitt nekande till fyra års fängelse för försök till dråp.

I maj förra året kom en 26-årig man, som lider av autism och bipolär sjukdom, in akut till sjukhus med sänkt medvetande. Mannen genomgick en magsköljning och det konstaterades att han hade fått i sig en mycket stor mängd av sina egna mediciner.

Mannens mamma, som också var hans assistent, kom senare att åtalas för mordförsök. Enligt åtalet var det hon som uppsåtligen hade gett honom en överdos. Mamman förnekade att hon skulle ha gett sonen medicin i den omfattning som åklagaren påstod och att hon haft uppsåt att döda sonen.

Tingsrätten anför nu att det är svårt att föreställa sig att sonen, som enligt mamman mentalt befinner sig på en nivå som motsvarar en ålder av tre till fem år och som ibland kan äta godis med papper på och bananer med skal, tålmodigt skulle ha tryckt ut ett mycket stort antal tabletter ur medicinkartor och stoppat dem i munnen. Det kan därför enligt rätten hållas för visst att det inte är sonen själv som stoppat i sig den medicin som ingått i överdosen.

Med beaktande bland annat av att det var mamman som hade kontrollen över sonens medicinering och att hon haft goda möjligheter att ge honom tabletterna drar tingsrätten istället slutsatsen att det var hon som gav honom överdosen.

Rätten bedömer även att mamman gav sonen medicinerna med direkt uppsåt att beröva honom livet. Tingsrätten finner att gärningen ska bedömas som försök till dråp.

Tingsrätten beaktar bland annat att mamman, på grund av att sonen var inne i en manisk period, var mycket trött och hårt pressad samt att gärningen inte inneburit att sonen utsatts för någon dödsångest eller traumatisk upplevelse. Rätten beaktar även att mamman i sinom tid sett till att sonen kom under vård genom att ringa efter ambulans.

Påföljden bestäms till fyra års fängelse. Hon ska även betala 90 000 kronor i skadestånd till sonen.

Vad innebär detta i praktiken?

• S k ideellt skadestånd bestäms efter schablonbelopp då skadan inte är ekonomiskt mätbar. Det är varför man inte bör jämföra skadeståndsbeloppen mellan varandra om det ena beloppet avser ren förmögenhetsskada och det andra beloppet avser personskada.

Foto: TT

Eva Clasö/Vanja Eriksson

vanja.eriksson@blendow.se