En stiftelse hyrde ut bostadslägenheter i ett seniorboende på Kungsholmen i Stockholm. Stiftelsen ansökte hos Hyresnämnden i Stockholm om ändring av hyresvillkoren för två av lägenheterna.
Stiftelsen yrkade att månadshyran för en av lägenheterna, som var 72,7 kvadratmeter stor, skulle höjas från 19 934 till 20 456 kronor. Av beloppet avsåg 9 943 kronor lägenheten, 8 865 kronor personlig service och 1 648 kronor lägenhetsservice.
För den andra lägenheten, som var 48,3 kvadratmeter stor, yrkade värden att hyran skulle höjas från 13 742 till 14 099 kronor. I det fallet avsåg 7 508 kronor lägenheten, 5 529 kronor personlig service och 1 062 kronor lägenhetsservice.
Hyresgästerna motsatte sig ansökan.
Hyresnämnden anförde att stiftelsen utöver själva lägengeterna tillhandahåller mycket omfattande gemensamma ytor och stor service. De boende hade tillgång till omfattande och välinredda ytor i huset för umgänge och olika aktiviteter, bland annat inomhuspool, biljardrum och bibliotek. Därutöver hade de boende tillgång till service av olika slag, bland annat städning av lägenheten varannan vecka samt närhet till personal.
Nämnden ansåg att dessa förmåner var jämförelsevis mycket omfattande och fick anses ha ett högt värde för just de personer som efterfrågar lägenheter där sådana förmåner erbjuds. Med beaktande av detta fann nämnden att de yrkade beloppen inte översteg vad som var skälig hyra. Ansökan bifölls därför. Svea hovrätt gör nu samma bedömning som underinstansen och avslår hyresgästernas överklaganden.
Vad innebär detta i praktiken?
- Hyreslagstiftningen tillåter inte fri (marknadsmässig) hyressättning, utan hyran ska vara “skälig”. Vad som är skälig hyra beror på bostadens storlek, skick och andra egenskaper. Bevisligen kan också hänsyn tas till förmåner som inte är direkt kopplade till själva lägenheten, såsom service och rekreationsytor, så som i fallet ovan.
Foto: Björn Larsson Ask / SvD / TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
