Den som är undervård kan bokstavligt talat vara helt i händerna på sjukvården. Vilka möjligheter har då en felbehandlad patient att utkräva ansvar?
En man hade fått muskelavslappnande läkemedel istället för sömnmedel i samband med narkos. Felmedicineringen ledde till att andningen slogs ut och att mannen upplevde dödsångest och en känsla av att drunkna.
Mannen anmälde händelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som nu skriver i ett utlåtande att grundregeln för att undvika förväxling av förfyllda injektionssprutor är att märka dessa tydligt med vilket läkemedel de innehåller och vilken styrka läkemedlet har. Det ska även framgå på märkningen vilken tidpunkt de är fyllda och av vem.
IVO konstaterar att den sjuksköterska som gett mannen läkemedlet borde ha kontrollerat att hon gav rätt läkemedel.
IVO konstaterar dock att sjuksköterskan befann sig i en stressig situation när förväxlingen inträffade. IVO påpekar därför landstingets ansvar att se till att vårdpersonalen får förutsättningar att arbeta under sådana förhållanden att oönskade händelser inte inträffar.
Sammantaget finner IVO att vård och behandling inte har skett enligt vetenskap och beprövad erfarenhet enligt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen. Mot bakgrund av detta kritiseras både sjuksköterskan och Västra Götalands Regionen.
Kan den enskilda läkaren hållas ansvarig?
Rent teoretiskt kan en enskild läkare eller sjuksköterska hållas personligen ansvarig för felmedicinering. Åtminstone på ett straffrättsligt plan.
Om en enskild anställd i vården exempelvis uppsåtligen felinjicerar eller överdoserar så kan det bli fråga om mord, dråp eller misshandel – beroende på vilken effekt felmedicineringen får. Det krävs dock en medvetenhet för att ett sådant uppsåt ska bli aktuellt.
I det medialt uppmärksammade målet mot en narkosläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus, den så kallade ”Barnläkaren”, åtalades kvinnan för dråp. Åklagaren menade att kvinnan medvetet avslutat ett svårt sjukt spädbarns liv. Åtalet ogillades dock eftersom tingsrätten inte ansåg det bevisat att barnet ens blivit ”förgiftat” och än mindre att den åtalade läkaren varit kopplad till barnets död.
En enskild läkare eller sköterska kan också teoretiskt dömas för vållande till kroppsskada eller vållande till annans död. Det krävs dock ganska grov oaktsamhet för att detta ska bli fallet.
Många felbehandlingar anmäls och utreds dock av IVO i första hand, inte av polis och åklagarväsendet. Att få en indragen legitimation medför inte automatiskt att läkaren kan hållas ansvarig för något brott.
Skadestånd?
Ovan redogjordes för hur det förhåller sig kring brott. Gällande skadestånd, däremot, så är möjligheterna att hålla en enskild person ansvarig mycket små i svensk rätt. Ofta hör man historier från USA, där läkare blivit personligen stämda av sina patienter. Sådant är i praktiken omöjligt i svensk rätt.
I Sverige har arbetsgivaren ett så kallat principalansvar för sina anställda. Detta innebär att om den anställde begår fel i tjänsten som skadar någon annan (en patient, i detta fall) så är det arbetsgivaren som är ansvarig. Detta gäller inom alla branscher.
I vissa sällsynta fall kan det hända att arbetsgivaren kan ”regressa” skadeståndsanspråket mot den enskilde arbetstagaren, det vill säga stämma arbetstagaren på motsvarande belopp. Det krävs dock att den anställde ska ha begått grova misstag för att något sådant ska bli möjligt.
Gällande skador på patienter finns dessutom en patientskadelag som anger att vårdgivare måste ha en patientskadeförsäkring. På så vis blir det i slutändan ett försäkringsbolag som täcker ersättning för patientskador.
Vad innebär detta i praktiken?
Notering: En tidigare version av artikeln angav felaktigt att du kan vända dig till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen hade tidigare en tillsynsroll, men numera sköter IVO all tillsyn av vården.
Källa IVO-ärendet: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Stefan Gustavsson/SvD/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
