Ett företag vars verksamhet består av att sälja pooler blev skyldigt att betala 7,5 miljoner kronor i skadestånd för att ha utnyttjat en konkurrents hemliga kundregister. Efter överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen har företaget dock befriats från sin skadeståndsskyldighet. Domstolen ansåg inte att utnyttjandet utgjorde ett brott mot företagshemlighetslagen.

De båda företagen arbetade med att sälja pooler. Under en period hade företagen också haft samma ägare. Ägaren valde senare att sälja det ena företaget. I samband med detta beslutades att en av de anställda skulle byta anställning och istället arbeta i det företag som ägaren fortfarande ägde, istället för i det bolag som sålts.

Käranden (det företag som stämmer det andra företaget) påstod att den anställde i samband med detta också tagit med sig en kopia av bolagets kundregister till svarandens (den som blir stämd) företag.

Enligt käranden så innehöll kundregistret 36 000 kunder som registrerats från slutet av 1990-talet till juli 2012. Eftersom käranden ansåg att svaranden hade utnyttjat en av deras företagshemligheter krävde de skadestånd enligt företagshemlighetslagen.

Företagshemlighetslagen erbjuder näringsidkare ett skydd från att utomstående utnyttjar sådan information som företaget behöver i sin verksamhet och som måste vara hemlig för att kunna hålla dem konkurrenskraftiga. Den som utnyttjar eller röjer hemligheter på ett förbjudet sett kan bli skadeståndsskyldig till företaget enligt lagen. Detta innebär att både den som tar med sig företagshemligheten (typiskt sett en anställd som ska byta jobb) och den som tar emot företagshemligheten (typiskt sett den anställdes nya arbetsgivare) kan göra sig skyldig till brott mot lagen.

För att företagshemlighetslagen ska bli aktuell krävs det också att det faktiskt rör sig om en företagshemlighet. Företaget måste hålla informationen i fråga hemlig för utomstående. Om företaget har spridit informationen till en större krets kan de inte påstå att en företagshemlighet utnyttjats, då den i själva verket inte hålls hemlig. Därtill krävs också att informationen rör affärs- eller driftförhållanden i företaget och att informationen är av sådan art att ett offentliggörande skulle skada dem i konkurrenshänseende.

I detta fall behövde käranden bevisa två ytterligare omständigheter utöver att kundregistret utgjorde företagshemligheter. Man behövde visa att svaranden insett eller borde insett att den information man tog del av från den anställde utgjorde företagshemligheter. De behövde även bevisa att den anställde kopierat informationen på ett sätt som han inte hade lov att göra.

Patent- och marknadsdomstolen river upp tingsrättens dom

Tingsrätten ansåg att informationen utgjorde företagshemligheter och att svaranden också borde varit medveten om att det var sådan information som de inte har rätt att utnyttja. Domstolen gav därför käranden rätt till ett skadestånd på 7,5 miljoner kronor.

Svaranden överklagade domen till Patent- och marknadsdomstolen, som är nästa instans i frågor som rör bland annat företagshemligheter. Domstolen är en relativt ny specialdomstol. Fram tills nyligen avgjordes mål angående marknadsföring, konkurrens och en del andra frågor i marknadsdomstolen. Patent avgjordes i något som kallades Patentbesvärsrätten. Nu finns istället Patent- och marknadsdomstolen, samt överinstansen Patent- och marknadsöverdomstolen.

Domstolen delade tingsrättens bedömning att informationen hade hållits hemlig samt att det varit fråga om sådan information som kunnat skada käranden i konkurrenshänseende. Rätten konstaterade dessutom att svaranden borde ha insett att informationen utgjorde företagshemligheter och att dessa därmed inte borde ha utnyttjats.

Däremot krävs det, som tidigare nämnts, också bevis för att den anställde hade begått ett brott enligt företagshemlighetslagen när han kopierade listorna och lämnade över dem till sin nya arbetsgivare.

Käranden hade inte ens påstått att den anställde hade begått något brott mot företagshemlighetslagen. Syftet med detta krav är att företag som utnyttjar andra företags hemligheter endast ska bli skyldiga till skadestånd när de får del av informationen genom en otillåten läcka. Om de får tillgång till informationen på ett tillåtet vis finns normalt sett inget hinder att utnyttja informationen.

Eftersom käranden inte hade uppgett några omständigheter som kunde bevisa att informationen hade kommit till deras kännedom på ett otillåtet sätt blev svarandebolaget befriat från sin skadeståndsskyldighet.

Vad innebär detta i praktiken?

• Företagshemlighetslagen skyddar att sådan hemlig information som rör ett företags affärs- eller driftförhållanden och är viktiga i konkurrenshänseende röjs eller utnyttjas. För att informationen ska anses vara ”hemlig” krävs det att den inte är känd utanför en någorlunda identifierbar och sluten krets.

• Alla former av utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter blir dock inte skadeståndsgrundande. Exempel på otillåtna röjanden är när någon får reda på en hemlighet genom sin anställning och är medveten om att det är hemligheter som inte får röjas men gör det ändå. Typexempel på företagshemligheter är tillverkningsmetoder, affärsmodeller, kundregister och liknande.

• Det är också ett otillåtet utnyttjande om någon tar del av och utnyttjar den informationen som någon annan har röjt olovligen. I detta mål kunde det dock inte bevisas om den anställde hade begått ett otillåtet röjande, vilket gjorde att bolaget som stämts för att ha tagit emot den hemliga informationen inte kunde hållas skadeståndsansvarig.

• Även om skadeståndskravet nu ogillats i domstol visar fallet på risken med att ha två tätt sammanflätade systerbolag. Om ett av bolagen säljs kan bolagen plötsligt bli bittra konkurrenter och regler i bland annat företagshemlighetslagen kan aktualiseras.

Foto: Christine Olsson/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Pinak Chakraborty / Nils Ivars

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se