Ett par fick bryggan till sin tomt i Stockholms skärgård förstörd av isen. När de byggde upp en ny brygga och i efterhand ansökte om så kallad strandskyddsdispens beslutade dock kommunens stadsbyggnadsnämnd att paret var tvungna att riva den nya bryggan, annars väntade vite på 100 000 kronor. Efter att ha fått avslag i tre instanser får nu paret slutligen rätt i Mark- och miljööverdomstolen.
Ett par äger en tomt på en ö utanför Muskö i Stockholms skärgård. Efter att parets brygga förstörts av isen bestämde de sig för att bygga en ny brygga som kunde nås från fastlandet med en mindre bro. Detta för att paret skulle kunna ta sig till sin tomt.
Efter att bryggan med tillhörande bro var uppförd ansökte paret hos stadsbyggnadsnämnden om så kallad strandskyddsdispens i efterhand. I normalfallet krävs det strandskyddsdispens för fastighetsägare vid byggande av bryggor (under förutsättning att strandskydd gäller på platsen där bryggan ska byggas).
Nämnden avslog dock parets ansökan och beslutade istället att paret skulle betala 100 000 kronor i vite om de inte rev bryggan och bron. Paret överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Stockholm.
Länsstyrelsen konstaterade i sitt beslut att bryggan och bron inte var “anpassade till skärgårdsmiljön” och att byggnationerna kunde “hämma friluftslivets intressen”. Parets överklagande avslogs därför.
Paret överklagade därefter länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen, MMD, som åkte ut till ön för att hålla så kallad syn. Inte heller i MMD fick paret gehör för sitt överklagande. Istället fastslog domstolen att paret borde ansökt om att tvångsvis få använda någon av sina grannars bryggor (så kallad anläggningsförrättning).
Som en sista utväg överklagade paret till Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, som nu har kommit med sin dom. MÖD:s syn på fallet skiljer sig drastiskt från underinstanserna. Enligt MÖD är intrånget i friluftsintresset inte alls är så stort att det inte skulle gå att konstruera en kompromisslösning.
MÖD fastslår därför att parets brygga ska få stå kvar. MÖD instämmer dock med underinstanserna om att parets bro – som är bågformad med räcken – inte är “anpassad till skärgårdsmiljön”. Därför föreläggs paret att riva bron, annars riskerar de ett vite på 50 000 kronor. MÖD ger dock paret dispens att bygga en ny bro utan räcken och som inte är bågformad. En sådan bro anses vara bättre anpassad till skärgårdsmiljön.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Hasse Holmberg/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Simon Mellin
simon.mellin@alltomjuridik.se
