fbpx
 
12 maj, 2016

Tiggares barn får inte omhändertas – svensk domstol inte behörig

En fyra månader gammal pojke omhändertogs sedan socialtjänsten bedömt att han farit illa. Nu hävs omhändertagandet eftersom svensk domstol inte anser sig behörig att avgöra frågan. Pojkens föräldrar är nämligen rumänska tiggare.

Enligt lagen om vård av unga (LVU) får socialtjänsten och domstol låta tvångsomhänderta barn som far illa. Reglerna är visserligen strikta – barn kan inte omhändertas hur som helst på godtyckliga grunder – men ger ändå möjlighet för samhället att ingripa och skydda barn.

Nyligen beslutade socialnämnden i Huddinge kommun att göra ett så kallat omedelbart omhändertagande, vilket innebär att ett omhändertagande görs i en akut situation utan att någon domstolsprövning görs, vilket annars är normalfallet. I den aktuella situationen omhändertogs en fyra månader gammal pojke.

När ett omedelbart omhändertagande görs måste dock förvaltningsrätten fastställa omhändertagandet inom en vecka, annars upphävs det. Så gjordes också i det aktuella fallet, då socialnämnden vände sig till Förvaltningsrätten i Stockholm redan efter tre dagar.

Socialnämnden menade i sin utredning att pojkens föräldrar inte förmådde ta hand om barnet. Föräldrarna var EU-migranter och var tvungna att tigga för att tjäna pengar.

Enligt socialnämnden saknade föräldrarna förmåga att ge barnet den omsorg som ett spädbarn behöver. Bland annat hade barnet en tid dessförinnan fått en virussjukdom och behövt sjukvård.

Förvaltningsrätten fastställde omhändertagandet

När förvaltningsrätten skulle avgöra målet hade barnets mamma genom sitt ombud anfört att svensk domstol inte var behörig att ta beslut i frågan. Detta eftersom de tvingande EU-regler som gäller på området säger att endast domstolar och myndigheter i barnets hemvistland är behöriga. Eftersom barnet och föräldrarna var av rumänsk härkomst skulle det alltså vara upp till rumänsk domstol att avgöra om barnet skulle omhändertas eller ej.

Förvaltningsrätten ansåg dock att den EU-förordning (Bryssel II-förordningen) som gäller på området ändå ger utrymme för svenska myndigheter att vidta brådskande säkerhetsåtgärder trots att barnet i fråga inte har sitt hemvist i Sverige.

Rätten fann sig därför behörig att pröva frågan och konstaterade att det fanns skäl för ett omedelbart omhändertagande.

Kammarrätten: svensk domstol inte behörig

Mamman till barnet överklagade till Kammarrätten.

Tvärt emot förvaltningsrätten anser Kammarrätten i Stockholm, som nu prövat ärendet, att svenska domstolar inte är behöriga att fatta beslut i den aktuella frågan om omhändertagande.

Även om det i och för sig kan finnas skäl nog för ett omedelbart omhändertagande så får inte de svenska myndigheterna omhänderta barnet eftersom det istället är hemvistlandet som är ansvarigt för sådana beslut.

Tanken bakom detta skulle kunna vara att den som exempelvis tillfälligt befinner sig i ett annat EU-land, på semester eller liknande, inte automatiskt ska underställas de sociala myndigheterna i det landet. Om en svensk reser till Tyskland i tre veckor med sina barn är det fortfarande den svenska socialtjänsten som är ansvarig för frågor inom exempelvis LVU-ärenden.

Det är en annan sak att man måste följa de lagar som gäller i respektive land.

Fallet belyser den rävsax som EU-migranter hamnar i och där svenska sociala myndigheter i vissa delar kan vara förhindrade att ingripa – trots att ett barn far illa.

Vad innebär detta i praktiken?

  • När det finns internationella inslag i en juridisk fråga är det inte säkert att en svensk domstol är behörig att avgöra målet, eller att svensk lag ska tillämpas på fallet. Domstolen ska därför alltid självständigt bedöma både om den är behörig samt vilket lands lag som ska gälla. Det kan därmed ibland uppstå situationer där svensk domstol är behörig, men att det är utländsk lag som ska tillämpas, vilket av förklarliga skäl kan medföra vissa utmaningar för juristerna på domstolen.

 

Foto: Maja Suslin/TT

 

Nils1.3

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se