Bolaget TeliaSonera yrkade att en man skulle betala knappt 38 000 kronor. Bolaget hävdade bland annat att mannen inte betalat fakturorna för två mobiltelefonabonnemang han tecknat i butik.

Mannen bestred käromålet, och anförde bland annat att han inte tecknat avtalen utan att han blivit utsatt för bedrägeri och att hans namnteckningar var förfalskade.

Tingsrätten konstaterade att mannen var betalningsskyldig enligt åberopade avtal och att han åtminstone måste ”göra sannolikt att hans namnteckningar var förfalskade”. Rätten ansåg dock inte att mannen gjort detta och biföll därför käromålet. Mannen ålades även att betala TeliaSoneras rättegångskostnader med drygt 12 000 kronor.

Domen överklagades till hovrätten, som utifrån bland annat tidigare avgöranden konstaterar att det är borgenären som påstår att en namnteckning är äkta som har bevisbördan.

Beviskravet ska dock sättas lägre än vad som gäller tvistemål i allmänhet och borgenären ska göra ”sitt påstående övervägande sannolikt”.

Domstolen anför också att det inte åberopats några närmare rutiner för hur identitetskontroller i butiker görs samt att mannen polisanmält sitt identitetskort som stulet.

Hovrätten finner att TeliaSonera inte gjort övervägande sannolikt att avtalen undertecknats av mannen, och ogillar nu käromålet. TeliaSonera ska även betala mannens rättegångskostnader i hovrätten med 776 kronor.

Vad innebär detta i praktiken?

• Det är den som påstår att en handling är äkta som har bevisbördan, varför det är en god idé att ha en ordentlig rutin för identitetskontroller inom organisationen.

Foto: TT

Therese Åkerlund/Vanja Eriksson

vanja.eriksson@blendow.se