I en elektronikbutik tecknade en kund två mobilabonnemang. Vid köpet uppvisade kunden ett ID-kort och säljaren utförde rutinkontroller för att säkerställa att kundens identitet stämde överens med ID-handlingen. Fakturor skickades till mannen på ID-kortet, men han bestred fakturorna och hävdade att han blivit utsatt för bedrägeri.

En kund ingick ett avtal med operatören Telenor genom att teckna två mobilabonnemang tillhörande två nya mobiltelefoner. Vid avtalets ingående uppvisade kunden ett ID-kort samt uppgav uppgifter om namn, personnummer och adress. Säljaren kontrollerade ID-kortets äkthet och säkerställde att kunden var samma person som på ID-handlingen. Därutöver skrev kunden under avtalet med en namnteckning.

När fakturor kom till mannen på ID-kortet kontaktade han Telenor och sa att han aldrig hade ingått några avtal om mobilabonnemang. Han menade att det inte är hans namnteckning, utan att han hade blivit utsatt för bedrägeri. Det är inte första gången någon annan har tecknat avtal i hans namn. Det beror på att han sedan en kort tid tillbaka tappade bort sitt ID-kort i samband med en utekväll på stan. ID-kortet förlustanmäldes till polisen där han också anmälde fakturabedrägeri.

Enligt tingsrätten är det upp till den som påstår att namnteckningen är äkta som har bevisbördan för det påståendet. Domstolen ifrågasatte inte Telenors rutinkontroller vid ID-verifiering, utan menar att det inte är motbevisat att namnteckningen var förfalskad. Tingsrättens bedömning är att Telenor därmed inte har visat att den påstådda kunden har ingått det aktuella avtalet. Telenors talan ska därför ogillas.

__________________________________

Författare: Stephanie Ohlsson, Allt om Juridik

Källa: Blendow Lexnova

Foto: Eric Risberg / AP Photo