SVT skulle outsourca det folkkära programmet Så ska det låta till ett externt produktionsbolag. När fackförbundet fick alltför knapphändig information om utläggningen stämde de SVT i Arbetsdomstolen – och vann.
SVT kallade Svenska Musikerförbundet till förhandling eftersom man planerade att lägga ut programmet Så ska det låta till ett externt produktionsbolag. Arbetsdomstolen prövade om SVT över huvud taget varit skyldigt att MBL-förhandla och i så fall om förhandlingsskyldigheten blivit uppfylld – alltså om det möte som skedde uppfyllde kraven i MBL.
Fackförbundet krävde vid förhandlingen att få ta del av en del information av det externa produktionsbolaget. Bland annat ville man veta huruvida det fanns kollektivavtal, hur bolagets ägarförhållanden såg ut och de anställdas anställningsförhållanden.
SVT nekade Musikerförbundet att få den aktuella informationen. SVT menade att man inte var skyldig att lämna någon ytterligare information utöver den som redan lämnats.
På grund av detta råkade SVT i tvist med Svenska Musikerförbundet och hamnade i Arbetsdomstolen, AD.
Fackförbundet yrkade skadestånd om 100 000 kronor för brott mot 38 § MBL. Det begärda skadeståndet är ett så kallat allmänt skadestånd, vilket innebär att fackförbundet inte nödvändigtvis behöver ha lidit någon konkret ekonomisk skada. Lagstiftningen medger sådana skadestånd för att säkerställa att facket ges insyn och inflytande. Brott mot MBL kan på sikt skada fackets ställning.
Facket menade att SVT varit förhandlingsskyldigt enligt 38 § MBL, medan SVT ansåg att så inte var fallet. Fackförbundet ansåg vidare att SVT inte uppfyllt förhandlingsplikten, medan SVT ansåg att så visst var fallet (om domstolen skulle finna att SVT varit förhandlingsskyldigt).
Arbetsdomstolen anser att SVT varit förhandlingsskyldigt. Frågan är då om SVT genom den förhandling man haft uppfyllt förhandlingsplikten. Det kritiska momentet var huruvida SVTs nekande till att lämna ut ytterligare information inte uppfyllt den informationsplikt som inryms under 38 § MBL.
Arbetsdomstolen fastslår att den knapphändiga information som lämnas i princip enbart bestod i att klargöra vilket program som avsågs och vilket produktionsbolag som avsågs. AD konstaterar att informationen var alltför knapphändig för att fackförbundet skulle kunna bedöma om det fanns förutsättningar för att utöva den fackliga vetorätten som finns.
Även om SVT inte har haft några förbundsmedlemmar vid den aktuella tidpunkten anser AD ändå att SVT så pass ofta har förbundsmedlemmar anställda att förhandlingsplikt trots allt förelegat.
Facket vinner alltså tvisten, men AD sänkte skadeståndet från det yrkade 100 000 kronor till 50 000 kronor.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Pontus Lundahl/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
